gör sig också hvar och en den frågan: huru länge skall detta förhällande fortfara? huru länge en konselj tillvara, som, oförmögen att uppfylla sin konstitutionella bestämmelse, endast tyckes bibehållas för att, såsom ett söndrigt skynke, dölja tunt bien que mal allenaregerings-machineriet ? Det inkonstitutionella, liksom det för statens värdighet och konungens ära och egna välförstådda intressen förnärmande uti en dylik rådgifvare-omgifnings bibehållande, kan icke heller döljas, och allraminst kan detta undfalla konung Oscars skarpa, upplysta byick. Hvilka outredda naturkrafter är det då som häfta dessa rådgifvare qvar på deras platser, och qväfva hvarje bättre tanke ofvanifrän, likasom hvarje ädelt ben, ödande nedifrån att lyfta dem derifrån? . Oförklarligt skulle 1 .00ing detta fenomen vara, utom den närvarande yttre p titiska ställningen, samt betydelsen och karakteren af sy. e ket i hela Skandinavien. Hvad som ?sSerarigranne riket Danmark, der allä förhållanden . 83 mycket tydligare i dagen, ger också förklaringsgra den till hvad sofh här skett och sker. Konungen ar . ann mark bibehäller, han också, sin ministår, i trots B hela folkets så eftertryckligt och enstämmigt tillkännagifna önskan, emedan en ändring af ministeren i närvarande ögonblick nödvändigt skulle framkalla en ändring af den newutralitetspolitik, i hvilken preussiska. konungen, på sätt ofvan nämndes, är själen; och för hvilken preussiska kabinettet oaflätligt arbetar, stödande sig å ena sidan på Bayern, Sachsen, Wärtemberg och de öfriga tyska furstarna, samt ä den andra på Danmark och Sverge. Denna preussiska neutralitetspolitik, omfattad af Danmarks kontngahus och danska junkerpartiet, är det som upprätthäller den nuvarande danska ministeren; detta vet hvar och en i Danmark. Enahanda orsak frambringar också här samma verkningar ; och det är med ett segment, af så skör och utländsk beskaffenhet, som lrr Palmstjerna och kolleger blifvit tills vidare fastkittade vid taburetterna. — — — — Sedan det nu visat sig, att friherre Palmstjerna kommer att stanna qvar och föredraga tulltaxan, så hafva också förhoppningarne om förbudens bibehållande i nya tulltaxan, i trots af alla fyra riksståndens sammarnistämmande beslut, på nytt begynt grönska, och en viss representant, som tillika är fabrikant, och känd för sina försänkningar på allerhögsta ort, skall vara mycket verksam att underhålla och upplifva dessa förhoppningar. Och sannerligen, med ett så ihärdigt nit för det reaktionära systemets fortgång i alla rigtningar, hvilket en längre tid börtåt röjts i de högre regionernay förbudens bibehållande kan på något sätt öfverraska oss. Då man står fast vid den nuvarande ministeren, oaktadt hela lanavts enhälliga opinion, för hvars påtryckting borgareoch bondestånden endast varit organer, och denna mim ter syoes hafva gjort till sin uppgift att sjelf rättfär liga detta allmänna tänkesätt genom alla de propositione. vid denna riksdag, som regeringen aflätit och ständerna nödgats omarbeta eller rentaf förkasta; så tyckes man ordentligen vilja spela: va la Banque? Och: iogenting mindre än ett slikt äfventyrligt spel, ingenting mitidre än en fullständig brytning med hela na— tionen, skulle det blifva, om förbuden, så enhälligt: utdömde af representätion, opinion och statsintresse,, au skulle bibehällas, blott för att fortfarande gynna: några få monopolister med rättigheten att fortfarande så i allmänhetens fickor och frossa på dess bekost-nad. Ett sådant tilltag vore dock vädligare nu än illförne, sedan slöjan blifvit helt och hället söndere rifven, rädgifvarepersonalens förvandling till underdåniga handsekreterare står blottad för verldens ögon och allenaregeringen, såsom rädande system, af hvar man, så att säga, kan tagas på med händerna. Brasan är dä itänd, ur hvilken alla Gktioner uppgä i rök. stemet för ögonblic