ring betydligt. Nu, tänkte han, ser jag då alls icke, hvar vi skola komma att sluta. Hon kom dit i går afton i häftig sinnesrörelse och låg hela natten sanslös. Jag vistas i hennes fars hus och var hos henne. Ni kan vara öfvertygad, sir, att ni aldrig mer i ert lif får se henne. Mr Harthouse drog djupt efter andan; och om någon menniska någonsin befunnit sig i den ställning att icke veta hvad han skulle säga, gjorde han nu den utom allt tvifvel satta upptäckten, att i detta ögonblick så var förhållandet med honom. Den barnsliga enfald hvarmed hans gäst talade, hennes blygsamms oförskräckthet, hennes enkla öppenhet, som ej lemnade rum för den aflägsnaste misstanka om förställning, hennes fullkomliga glömska af sig sjelf, det allvar och det lugn hvarmed hon höll fast vid det ändamål, hvarför hon kommit, allt detta i förening med hennes förtroende till hans beredvilligt gifna löfte — som i och för sig sjelft kom honom att blygas — företedde något, hvari han var så oerfaren och hvaremot han visste att alla hans vanliga vapen skulle vara kraftlösa, att han icke kunde finna ett enda ord till sin undsättning. Slutligen sade han: En så öfverraskande underrättelse, så tillitsfullt meddelad och af sådana läppar är i sanning i högsta grad nedslående. Men skulle det tillåtas mig att fråga, om det fruntimmer, om hvilket vi tala, gifvit er i uppdrag att meddela mig denna underrättelse i så hopplösa ord? pHon har ej gifvit mig något uppdrag.s pDen drunknande griper efter ett halmstrå. Utan missaktning för ert förstånd och utan tvifvel på er uppriktighet, ber jag er dock förlåta mig att jag ännu vågariboppasjatt jag