— Med anledning af den stundande aftäckningen af Gustaf-Adolfs-stoden i Göteborg, säger Göteborgs Handelstidning sig hafva blifvit från flera håll uppmanad att verka för att den förestående aftäckningshögtidligheten måtte förenas med grundandet af något allmännyttigt företag, hvilket kunde blifva ett annat, kanske ännu mera varaktigt minnesmärke till den store konungens ära. Samtidigt dermed har den erhållit en skrifvelse från centralstyrelsen för Gustaf-Adolfs-stiftelserna i Tyskland, med hemställan, huruvida det ej vore skäl att äfven i Sverge någon föreniag bildade sig i samma syfte som dessa GustafAdolfs-stiftelser. Ur denna skrifvelse meddelas bland annat följande: . sYår förening omfattar i närvarände stund, uti 45 hufvudoch fiera hundrade bi-föreningar, hela det protestantiska Tyskland; och äfven Schweiz, Belgien samt Holland hafva nyligen anslutit sig till värt kär !eksverk. I Holland hafva nyligen Gustaf-Adolfs-föreningar bildat sig. Och så har Gustaf-Adolfs-föreningen smäningom blifvit i sjelfva verket en medelpunkt för protestantiskt lif, från hvilken mävgen lifvande ljussträle redan har utgätt. Flera hundrade församlingar hafva genom denna förening blifvit räd dade från undergång, befästäde eller helt och hället noybildade: Skulle det prötestantiska Sverge icke äfven, under, en eller annän form, deltåga 1 detta kär leksverk, som bär dess store konungs namn? Och skulle icke den förestäende aftäckningen af minnesvärden vara en lämplig anledning härtill? Vi behöfva ej säga med hvilket jubel det skulle helsas i hela det protestäntiska Tyskland; om Sverge ville deltaga i våt förenings verksämhet; vi behöfva icke heller säga, huru just den närvarande stunden manar dertill, att alla protestantiska krafter förens sig till ett slutet helt, för att motstå den gamle fiendens med ny häftigbet begynta anfall. — — — Ändamålet med Gustaf-Adolfs-föreningarne uttryckes närmare i föreningens stadgar, 1. så lydande: Gustaf-Adolfsstiftelsens evangeliska förening är att otgöra en förbindelse mellan alla de lemmar af der evangeliskt-protestantiska kyrkan, hvilka behjerta de deras bröders nöd, som sakna vilkoren för ett kyrkligt lif och derföre äro i fara att gå förlorade för kyrkan; och har alltså föreningen, med erinran af apostelns ord, Gal. 6: 10: låt oss göra godt emot hvar man, men allramest emot dem, som våra medbröder äro i trone — till ändamäl, att med alla krafter understödja sina betrykta trosförvandter, inom och utom Tyskland, så vida de i sitt fädernesland icke kunna erhålla tillräcklig hjelp. Under erkännande af att en sådan verksamhet är det skönaste minne, som kunnat egnas vår store konung, anser likväl H. och S.-tidningen att en dylik stiftelse hos oss företrädesvis borde omtatta något för vårt eget land vigtigt ändamål. Den kamp som de tyska protestanterna hafva att föra mot katolicismen, ligger oss något aflägsen, under det vi på näfmare håll ega vigtiga föremål för en evangelisk förenings ändamål. Tidningen erinrar med anledning häraf hurusom skaror af svenskar årligen draga till Amerika, der de flesta innan kort öfvergifva vår kyrka och ansluta sig till andra trosbe ännelser, samt anser derföre det vara ett värdigt föremål för en Gustaf-Adolfs-stiftelse att förebygga sådant genom att tillsända svenska emigranterna prester af vår bekännelse, hvilka skulle i de från fäderneslandet skilda barnens hjertan upprätthålla icke blott den ärfda fädernetron utan ock minnet af fosterjorden. Härtill skulle ock en utdelning af lämpliga böcker åt utvandrarne kunna bidraga. Så skulle svensk bildning och sed kunna länge fortlefva, och bära god frukt, ehuru omplanterad på en främmande jord.