Aftonbladet – 6 november 1854, sida 2

Svarta Hatvet. Telegrafdepeschen rörande den förlust,som skall ha blifvit tillfogad engelsmännen, har fullständigt följande lydelse: Furst Michael Gortschakoff inrapporterar från Kischenew den 29 Oktober: general Liprandi har den 25 Okt. angripit det detacherade engelska lägret och tagit de fyra redutter som betäckte det. Elfva kanoner ha fallit i våra händer. På amma gång har ett eftertryckligt kavalleriangrepp egt rum. Engelsmännen -har förlorat nästan hälften af sitt lätta :kavalleri (en annan uppgift rättar detta till hälften af ett kavalleriregemente). Lord Cardigan, som kommenderade detsamma, räddade sig med -möda. Times, har följande telegrafdepesch rörande Sebastopols belägring: Wien d. 28 Okt. Lord Westmoreland erhöll i går en depesch, enligt hvilken kanonerna på de båda fäst-na vid inloppet till hamnen blifvit demonterade af Fottornas artilleri. Jag erhåller just nu trovärdiga, icke ryska underrättelser, enligt hvilka denna uppgift är fullkomligt riktig. De allierade hade ungeför 105 sårade ochi döda ungefär en tredjedel af detta antal. Tidningarne från Petersburg meddela nu en längre öfversigt af krigsoperationerna på Krim, hemtad ur furst Menschikoffs journal öfver dessa operationer och hvilken går från d. 1 (13) Sept. till den 6 (18) Okt. Man finner der en längre berättelse om slaget vid Alma under öfverskrift: Skildring af slaget vid Alma d. 8 (20) Sept. 1854, samt äfven utförliga meddelanden rörande de sednare krigshändelserna. Angående bombardementet d. 17 och 18 Okt. med delas tre specialrapporter af furst Menschikoff, som sjelf befann sig i Sebastopol. Aufvudpunkterna äro följande: Den fiendtI:ga elden började d. 17 kl. 6 på morgonen. Kanonerna på Malachowkullens torn voro vid middagstiden demonterade; men de på detta häll anlagda batterier och alla bastioner upphörde icke att skjuta; utan gjorde det med sådan verkan att om aftonen engelsmännen blott hade två kanoner qvar t.1l eldens fortsättande. De fransyska batterierna tystnade mycket tidigare sedan ett krutförråd för dem exploderat. Generaladjutanten Kornilew sårades af en kanonkula och afled snart. Klockan 7, I middagstiden, då bombsrdementet ännu fortfor från tranchebatterierna, öppnade de fientliga skeppen en häftig och oafbruten eld emot batterierna n:o 10, Alexsnderoch Konstantinbatterierna, hvilka genast besvarade fienden med hastigt på hvarandra följande skott. Den tjocka röken insvepte vid fullkomlig vindstiltje och ovanlig hetta hela hafvet, så att man hvarken kunde utröna skadorna på våra batterier eller på de fientliga skeppen, hvilkas antal som det tycktes i början steg till 14. Först vid nattens inbrott började elden upphöra. — Alexanderbatteriet och batteriet n:o 10, för hvilka mest var att frukta, äro ganska litet skadade. Konstantinbatteriet har lidit mera. Många af de bastioner, som verkade mot fiendens tranchebatterier, äro alldeles oskadade; bastionen n:o 3 fick nästan alla 33 kanonerna demonterade och i densamma ledo vi största manspillan. Ehuru ännu icke fullständiga namnlistor på de döda och sårade till mig inkommit, så är det dock tröstande att se att efter allmänna på ort och ställe inhemtade underrättelser vår förlust af manskap, som försatts ur stridbart skick knappt stiger till 300 man. Bland de sårade befinna sig vice amiral Nachimow och kaptenen af första rangen Jergomyschew; den förre likväl blott helt lätt. I afvaktan på bombardementet den 18 arbetades hala natten på skadornas reparation och de demonterade pjeserna ersattes med nya. Bastionen n:o 3 förstärktes mot morgonen genom ett batteri, som uppkastades på venstra flygeln. Den 18 var hela fientliga elden riktad mot tornet på Malachowkullen och emot de på detta håll uppförda batterier. Tornet blef icke betydligt skadadt och batterierna verkade med framgång. Elden från de engelska batterierna var i allmänhet icke så häftig och började på eftermiddagen aftaga, (sannolikt genom en demonstration af generalmajor Ssemjakin emot Balaklava). De franska batterierna hafva nästan alldeles icke skjutit mot Sebastopol den 18 Okt. — Huru koncentrerad och energisk de belägrandes eld varit den 17 kan bland annat slutas deraf att de ryska kanonserviserna i bastionen n:o 3 måste uppsättas tre gånger. Angående ryssarnes ofta omtalade utfall natten emellan den 11 och 12 Okt. berättar en korrespondent till Times följande: Den 11 dä det blef mörkt, började kapten Gordon på vår högra flygel jordarbetena med 4 kompanier, hvardera af 100 man och före dagens inbrott voro åter en 363 yards löpgraf färdig. En lika stor trupp skulle arbeta på venstra flygeln och i centern, men olyckan ville att sappörer och minörer råkade vilse och kommo i grannskapet af de fientliga linierna. En framskjuten post, som troligen utgjorde avantgardet för en utfallskår varseblef dem, och ryssarne öppnade på kort distans en gevärseld; som, underbart nog, icke träffade någon man. Vid skenet af gevärselden sågo nu värt folk, att några ryska infanteribataljoner i all tysthet framryckte emot våra verk. Man gaf derföre larmsignal ät britiska divisicnen bakom. KL. !,2 började fienden en fruktansvärd kanonad då han såg att vi hade märkt hans annalkande. Den andra och den lätta divisionen framryckte, och de dem tilldelade fältpjeser började. beskjuta den under sina batteriers skydd framryckande fienden. Till följd af ett missförstånd erhöllo de till betäckning kommenderade afdelningarne befallning att draga sig tillbaka och återtågade till sina linier med undantag af ett kompani skarpskyttar som hårdnackadt försvarade terrängen och med eftertryck sköt på de ryska kolonnerna. Ryssarne framförde fältartilleri för att understödja anfallet; batterierna bakom dem lyste i en oafbruten täflan att skjuta; luften susade af bomber och passkulor och i det vilda bullret blandade sig smatiret och hvisslingen af muskötkulor och skrot. Alla läger voro på benen. Fransmännen på vår venstra sida skyndåde i gevär; deras trumhvirflar och trumpetsmatter hördes doft och skarpt under kanondånet och handgevärselden.. Nästan en half timma varade detta ytterliga larm tills plötsligen ett högt jublande hurra på vår högrå flygel nästan öfverröstade detsamma. Det var 88:de regemeutets stridsrop, då det fick befallning att storma utför mot den osedda fienden. Det hade sin verkan, ty ryssarne, som redan voro dugtigt tilltygade af vära kanoner och vär infanterield, sågo knappt att kullens sluttning var besatt af vära bataljoner innan de visade oss ryggen och flydde under skydd af sitt artilleri. Deras förlust är icke känd; vår var obetydlig. Utfallet var fullkomligt misslyckadt, icke en tumsbredd af