Aftonbladet – 4 november 1854, sida 3

Han såg ännu en gång på henne och lemnade derpå utan vidare ord rummet. Han hade ej länge varit borta, då hon hörde lätta steg utanför dörren och märkte att någon stod vid hennes sida. Hon såg ej upp. En kufvad harm deröfver att någon skulle se henne i hennes hjeplösa läge och att den ofrivilliga blick, hvaröfver hon en gång så mycket förtörnats, skulle på ett så lysande sätt gå i fullborda: rasade inom henne söm en förtärande e :. Alla hårdt inspärrade krafter spränga och förgöra. Luften som skulle uppfriska jorden, vattnet som skulle göra den fruktbar, vörran som skulle mogna dess skördar, sönde:slita den, då de inspärras. Så var det äfves nu i hennes bröst. De bästa egenskaper hon egde, länge vända mot hvarandra, blefvo en massa af förhärdelse, som nu reste sig mot en vän. Det var väl att en hand sakta vidrörde hennes hals och att hon förstod det man trodde henne ha fallit i sömn. Den deltagande handen kunde ej gerna väcka hennes harm, Låt den ligga der, låt den ligga der. Och den blef liggande och vwäckte till lif en mängd blidare tankar. Isen upptinade och några tårar banade sig väg till hennes ögon. Ansigtet vidrörde hennes, och hor. visste att det fanns tårar derpå och att hon var orsaken till dem. Då Louise låtsade vakna och reste sig upp, drog sig Sissy tillbaka till fr ten af sängen. Jag hoppas ait jag ej st ;rt er. Jag har kommit för att fråga om, ni vill tillåta mig att stanna inne bos ex., Hvarför skulle d, stan na hos mig? Min syster skulle sakra dig. För henne är du allt. Är jag? svarade Sissy , skakande på hufvudet. lag skulle så ger aa vilja vara något för er, om jag finge — (Fort