RÄTTEGANGS-ocnH POLISSAKER. — Rädhusrättens 5:te afdelningssession sistl. fredag slutade icke förrän kl. 5 e. m. Dervid fortsattes änyo icke allenast ransaknipgen angående stölden frän konsul Eneqvist, dervid förutom penningar:en vexel bortstals, utan äfven ransakningen angäende det till förniän för kofferdikapten Rolofsson upprättade felska testamentet. Sedan för föregående rättegängsdag uti det förstnämnda mälet protokollet blifvit justeradt, afgaf ailmänna åklagaren sina slutpåstäenden och yrkade, att då f. d. korrektionisten Magnusson erkänt stölden af plånboken, ban, säsom förut straffad för 3:dje resar stöld, nu för detta brott mätte straffas för fjerde.resan stöld samt dessutom förklaras äran förlustig för förfalskningen af accepten ä vexelu. ÅA häktade f, postskrifvaren C. Sjögren kunde äklagaren i anledning af hvad som under ransakningen blifvit styrkt icke yrka nögot ansvar för delaktighet i brottet, utan biföll Sjögrens flere rättegängsdagar förnyade begä ran att blifva ställd å fri fot. -Hvad deremot tilltalade och ä fri fort varande f. spräkläraren Semmy HirscK Levisson beträffade, så, då under ransakningen blifvit styrkt att Levisson med kännedom om. att vexeln vore stulen emottagit densamma af Magnusgon för att derå anskaffa penningar, äfvensom genom det stilprof som Levisson -hos rätten fätt utföra blifvit styrkt att ingen annan af de tilltalade än Lcvisson, med tysk handstil å den stulna vexeln, of vanför det af hr Eneqvist egenhändigt tecknade en:dossementet, anbringat den falska transporten hvarigenom vexeln blifvit ställd ä innehafvaren, yrkades att Levisson enligt 41 kap. 3 missgerningsbalken mätte för tagen befattning med stulet gods stända tjufsrätt och derjemte, enligt 8 kap. 3 samma balk för förfalskningsbrott mista äran och böta 13 rdr 16 sk., hvarjemte yrkades att han genast måtte förklaras skyldig träda i allmänt häkte. Levisson, hvi.ken under bela ransakningen sökt göra nästan tråligt att stölden genom hans ätgöranden blifvit upptäckt, tappade nu för ett ögonblick helt och hället den kontenans hvarmed han förut så patetiskt under den Högstes äkallande bedyrat sin oskuld, men bemtade sig snart, framträdde närmare till dombordet och bestred åklagarens pästäende till alla delar samt begärde del af protokollerna för att få afgifva slutförklaring. Derjemte inlemnade han uppgift på namnen af åtta af Stockholms mera betygande grossbandlare, hvaribland hrr Otto, Glosemeyer, Kreszman med flera, hvilka han yrkade få säsom vittnen i mälet hörde, emedan de skulJe bättre än domstolen och afhörde vittnen vara kompetenta att bedöma den tyska handstilen i trans portmeningen, Derjemte begärde Levisson att få tsga i närmare betraktande det af Sjögren utför!a stilprofvet; men eburu Levisson denna gängen för: eu sig med mikroskop påstod han sig icke kunna urskilja penndragen. Aklagaren förklarade att han icke kunde förneka Levisson att i afseende på förfalsk ningsbrottet äberopa all möjlig bevisning, men fortsatte sitt yrkande att han genast måtte i häkte inmanas. Mot kommissionären Paulin ansäg sig åklagaren icke ega skäl att framställa något ansvarspåstående. Efter öfverläggning biföll domstolen åklagarens yrkande säväl i afseende på Sjögrens ställande å fri fot, som Levissons inmanande i häkte. Levisson utropade nu i högtrafvande fraser, att om någonsin cp oskyldig blifvit dragen i häkte så vore det vissi lan, och begärde besvärshänvisning för missnöjes anförande. Sedan sådan hänvisning blifvit meddelad, uppsköts mälet till nästa torsdag, till hvilken dag de af Levisson åberopade vittnena skulle kallas, och Levisson nedfördes i häkte. — Då målet angående Rolofssonska testamen!et påropades, inställde sig de till vittnen åberopade per