ighetsslöjan, genom förklaringen att propositionen hade ett långt vidsträcktare syfte än nvad af dess bokstafslydelse kunde synas, att den afsåg ordnandet af våra försvarsmedel för möjligheten af ett aktift uppträdande, o. g. V., äfvensom man af vissa företeelser trott sig kunna sluta att medlen, om de erhölles, ej skulle blifva använda till upprätthållande af en ovilkorlig neutralitet, ej heller till lustläger och demonstrationer. Vidare har såsom vi hoppas, stafven för alltid blifvit bruten öfver den terrorism hvarmed man från vissa håll sökt förhindra riksdagen från all diskussion öfver landets politiska ställning, för att tillvägabringa ett enhälligt och ovilkorligt bifall å den andra statsmaktens sida, så snart det gällde anslagsfordringar för politiska ändamål. Man torde ej längre våga att utskrika såsom fosterlandsförrädare hvar och en riksdagsman som förbehåller sig att pröfva innan han afgifver sin röst, och vi hafva med nöje hört till och med dem som understödt regeringens proposition, förklara sin tillfredsställelse med att frågan blifvit i hela sin utsträckning diskuterad. Sjelfva adeln har voterat, och de nitton rösterna för afslag hafva visat att äfven der olika öfvertygelser kunnat göra sig gällande. Slutligen, och detta räkna vi för det vigtigaste, har den allmänna meningen, såväl genom diskussionerna på riksdagen som genom pressen, hvilken med sällspord enighet i denna fråga uttalat sig i alla delar af landet, gjort sig hörd på att så omisskänneligt sätt i hvad som rörer Sverges ställning i de stora europeiska förvecklingarne, att regeringen icke längre bör kunna hysa ringaste tveksamhet om hvad nationen i detta afseende önskar, att det parti hvilket den väntar att hon skall taga blifvit klart bestämdt, utan den ringaste motsägelse inom någon del af oressen eller representationen, och att hon, om hon besluter sig att följa en sådan politik, vet att hon har att räkna på hela folkets envälliga bifall. SENOR NAN DE