Aftonbladet – 2 november 1854, sida 2

stå att Coketown var hennes första destinationsort. I m:rs Sparsits drypande tillstånd behöfdes inga vidlyftiga anordningar för att förändra hennes vanliga utseende, hvarför hon blott stannade ett ögonblick på baksidan af bangården för att lägga sin schal i nya veck och kasta den öfver hatten. Sålunda förklädd behöfde hon ej frukta att bli igenkänd då hon följde efter uppför trappan till stationen och betalte sin biljett i det lilla kontoret. Louise satt och väntade i ett hörn. M:rs Sparsit satt och väntade i ett annat hörn. Begge lyddes efter åskan som mulrade och regnet som öste ned från taket på bröstvärnet ofvanpå hvalfbågarne. Två ellertrelam-. por blåstes ut, och begge kunde dessförr tydligt se hur blixtarne slingrade sig i zigzag längs utmed jernskenorna. Ett plötsligt anfall af darrning och skakning som påkom bangården förkunnade tågets ankomst. Eld, ånga och rök och ett rödt sken; en gäll hvissling, ett dånande, en klocka och ett rop; Lovise instucken i en vagn, m:rs Sparsit i en annan, och den lilla stationen ånyo en öde punkt i åskvädret. Ehuru tänderna skallrade i munnen på henne af väta och köld var m:rs Sparsit dock oändligt glad och belåten. Gestalten hade störtat ned utför branten, och hon kände sig nästan till mods som om hon nu följde liket: ill grafven. Kunde hon, som varit så verksam att reda till begrafningsståten, annat än jubla? Hon skall vara i Coketown långt före honomp, tänkte m:rs Sparsit, om än hans. häst är aldrig så god. Hvar skall hon vänta honom? Och hvart skola de tillsammans bege sig? Vi få väl sen Det förfärliga regnet vållade en oändlig förvirring, då tåget höll vid sin bestämmelseort. Takrännor och rännstenar hade brustit, kloa