Aftonbladet – 2 november 1854, sida 1

frågade mrs Sparsit i en lätt konversationston, i det hon inom sig offrade valpen åt furierna, för hans brist på meddelsamhet. Han är på jagt i Yorkshire, sade Tom. Skickade i går Lou en korg med vildt, som var hälften så stor som en kyrka. Jag slår vad att han skjuter bra, sade mrs Sparsit. Utmärkt bra, sade Tom. Han hade länge haft för sed att se under lugg, men denna egenhet hade sista tiden så tilltagit, att han aldrig tre sekunder i rad höll ögonen fästade på något ansigte, och mrs Sparsit hade derföre godt tillfälle att iakttaga hans minspel, om hon hade lust dertill. ,Mr Harthouse är en stor favorit hos mig, sade mrs Sparsit, liksom han är hos de flesta. Kunna vi hoppas att snart få se honom åter, mr Tom? Ja, jag hoppas att få se honom i morgonp, svarade valpen. Ack så roligto, utbrast rars Sparsit med sin mest honingssöta min. Jag har lofvat att möta honom på bangården här i morgon afton, och sedan komma vi troligen att äta middag tillsammans. Han kommer inte ut till Nickits på de första åtta dagarne eller så, emedan han måste bort på annat håll. Åtminstone säger han så. Men det skulle inte förvåna mig om han stannade här öfver söndagen och gjorde en liten utflygt dit. Det påminner mig om någonting, sade mrs Sparsit. Vill ni vara god och framföra ett ärende åt mig till er syster, om jag besvärade er dermed ? Jag skall ge till att komma ihåg det, om det inte är för vidlyftigtv, svarade den obenägne valpen. Det är blott att framföra min vördnadsfulla helsning,, sade mrs 9Sparsit, och att