Aftonbladet – 1 november 1854, sida 3

Jafskvvärda mord har ännu ej erhållits. ARMEN Alexander Malmqvist, historiemålare, har den 2 Okt. aflidit på hospitalet i Malmö, der han redan för många år sedan intagits såsom sinnessvsg. M. var född i Asks socken inom Malmöhus län 1796; fadren J. Malmqvist var klockare i Konga och Asks I församlingar samt hemmansägare. Som den wunge I gossen tidigt röjde ovanliga anlag för teckning, sän des han efter inbemtande af elementarundervisning i I Lund och Landskrona, till målareakademien i Stockholm. I hufvudstaden vistades han flera år och icke obetydliga förhoppningar fästades vid hans talang. synnerligast såsom historiemölare. Med offentligt understöd gjorde han en utrikes konstresa mellan ären 1824—28 samt vistades under denna tid ett par år i Rom. Säväl här som i Paris arbetade han ej utan framgång, men lemnades dock sedan utan offentlig uppmuntran hemifrån, hvarföre han skulle hafva lidit verklig brist i Rom, om ej ett sammanskott a fadren och anhöriga räddat honom. Äterkommen hem, vistades M. 1829 dels i Lund och de!s hos sin vän, kontraktsprosten N. P. Westerström i Ausås. Detvar vid denna tid, som han mälade ett porträtt af biskop Tegnåer, hvilket förvaras å akademiska biblioteket i Lund samt en utmärkt vacker altartafla i Ausås kyrka. Genom dessa och flera arbeten förskaffade M. sig en liten summa och återsände till Paris, i hopp att der göra lycka. MHvad som sedan föregick, är obekant; en vacker dag hade vanveitet bemäktigat sig honom, och från den stunden kallade Malmqvist sig grefve Malmskog af Sverge. I sädant tillständ ätervände han till federneslandet, der han inlöstes på dårhuset. Hans portfölj lärer innehälla teckningar af stort konstvärde. — General Canrobert, som numera för öfverbefälet öfver den franska armeen på Krim, uppväcker stora förhoppningar, icke biott derföre att han är berömd för den mest glänsande bravur, utan oekså för sin militäriska skarpblick och sina anföraretalanger. Dertill är han hela armåens afgud, särdeles bland hans egua vilda zuaver, uti hvilkas leder han kämpat sig upp från korporal till general; han är en man, som icke blott kan föra sina soldater i elden, utan för hvilken dessa, som man plägar säga, ocksä gä genom eld. Sedan Canrobert vidtagit de allmänna dispositionerna för en aifär, vakar han ännu en stund med ivgn öfverblick öfver deras verkställighet och leder med skieklighet kampen framät; men då krigets demon frigjord börjar att rasa i all sin vildhet, dä stiger Canroöbert på hästen, drager sitt svärd:och sätter sig i spetsen för sina zuaver; han är alltid främst, och då det g-ler att storma en bresch, att klättra uppför en brant, sa är han alltid först uppe. Vid stormningen af Budgia i Algeriet nådde endast Canrobert och 20 af hans zuaver upp genom breschen, af dessa 20 blefvo endast 2 vid lif jemte: generalen; men araberna flydde, och då förstärkning i detsamma anryckte, blef Budgia taget. Vid stormen på de branta, 300 fot höga klippstränderna vid Almafloden den 20 Sept. var äfven Canrobert i spetsen för zaaverna och stormade in på ryssarne; en fientlig kola ryckte ena epäletten af honom, en annan sårade ladrigt hans venstra hand; men för öfrigt blef han oskadad och fortfor alltjemt att lika oförfäradt an falla fenden; slutligen stormade han med zuaverna och 39:1e regementet ryssarnes sista redutt och afgjorde segren. Efter kampen vårdar han sig pä det sorgfälligaste om sitt manskap och återvänder till sitt tält först dä han gjort sin rond genom alla divisionens tält. Sådan är Canrobert efter hans officerares Bkildringar, och man kan sluta sig till hvad franska soldater kuuna uträtta under en sådan anförare. General Cånrobert är för öfrigt till figuren äf medelmåttig längd och temligen tjock, samt har det mestgodlynta utseende. Vext-egendomlighet. Under denna rubrik meddelar G. L. T. följande: I är, likasom ofta tillförene, hafva den rika gottländska Florans trenne ädlingsr, valnötsoch (svarta) mullbärsträdet samt vinrankan burit sina rika och läckra frukter. I stor mängd hafva säväl detta som föregående är på kall jord mogna vindrafvor skördats på handlianden Westöös egendom Storugns i norra delen af ön (på norra stranden af Kappelshamns-viken). Med hänsyn till ortens nordliga läge hafve dessa drufvor uppnätt en i sanning beundransvärd fullkomlighet såväl till bärens och klasarnes storlek (nägra klasar Hafva till och med vägt skälpundet , som äfven till saft och sötma, synnerligen hos de gröns, hvilkas egenskaper nästan pämint om drufvorna i Normandie och Fon-) tainebleau. De blå drufvorna deremot äro nägot mindre och surare. Att denna ädia fremlingsväxt I på nämndesställe, der den i 20 eller 25 är bar vuxit, ) just på dessa sednare bäda ären hunnit en sådan fullkomlighet, torde hafva sin orsak deruti, att spalierväggen, som förut endast var 3 eller 4 alnar hög, för nägra är sedan blifvit uppförd ända till takfoten af det tväväningshus, vid hvars södra vägg de äro planterade; och dä rankorna för två år sedan uppnädde höjden af takfoten, blefvo de först i fjol mer allvarsamt beskurna, men likväl ej mera, än attbela väggen beklädes af de stora sköna bladen. Genom denna ätgärd uppfångar naturligtvis växten mera ljus och värme, och detta torde just orsaka den större fruktbarbeten och hastigare mognaden. Ett märkligt förhällande är äfven, att de gröna stockarne nu bära frukt nästan endast i höjden, då de deremot förut nästan aldrig buro frukt. Det är en vacker anblick, att se denna syd-europeiska slingerväxt med sina vackra blad och, på hösttiden, talrika drufklasar Bbekläda den stora väggen, hvilken derigenom ser ut som en storartad löfsal, och hvars fönster på ett mäände vis prydas af yppigt löfverk och läckra drufasar. Äfven trädgärdarne här i Wisby hafva iär företett mer och mindre mogna frukter af den vackra, året om under bar himmel stående sydväxten. Så har fallet varit i fru Nybergs väl värdade, vackra trädgärd invid S:t Nicolai tempelruin, hvilken trädgård talrika resande på vägen till nämnde monument: med välbehag hafva genomvandrat, och der de bredvid hvarandra funno valnötsoch mullbärsträden samt vinrankan, hvilken sistnämnda, bildande å södra tempelmuren mellan de båda portalerna en yppig dekora-. tion, ger åt stället ett nästan italienskt tycke; samt, Hallgrenska trädgården vid sydsidan af S:t Catarina, m. fi. trädgårdar härstädes. Valnötsoch mullbärsträden härstamma bäda: från Persien, och vinrankan frän länderna kring Kaukasus och Kaspiska hatvet, derifrån de blifvit öfverförda till Europs. Att de på Gottland ärligen böra frukt, bevisar det gottländska öklimatets blidhet. — En eförbätterlig menniska. Under denna öfverskrift meådelar en i NewOrleans utgifven tidning följande rörande en derstädes boende ifrig anhängare af anti.slavery.: Thomas Garratt, sjuttio år gammal, var i går instämd för sheriffen och anklagad för att hafva befordrat på en enda gång ej mindre än femton slåfvars I rymnicg. Hen dömdes att plikta 8000 dollars, ehuru hans förmögenhet ej uppgick till mera än 5000 dollars. Sedan domen var afkunnad ytirade sheriften till honom: Garratt, ni är nu på gamla dagar blifven en tiggare; jag hoppas att ni hädanefter mera sysselsätter er med era egna affärer och låter andra hafva sina för sig. Jar, svarade Garratt, jag är på min ålderdom en usel liggare, men jag har ej illa avovändt mitt lif, ty jag har hos mig namnen på fjorton Hundra slafvar, hvilka jag bjelpt att rymma, och om du skulle höra talas om nägon stackars flykting, som om: natten behöfver en väns hjelp, sä skicka konom blott till Thomas Garrat!n Telegrafrapport. HAMBURG d. 31 Okt, kl. 3, 37 min. e. m, Sphagtfana! I I AL4 Muocsarna hafra Antti.