Aftonbladet – 1 november 1854, sida 1

SOIL på ell INYCKEL DeSstamadt Ssall UllpaKavisa de preussiska resonnementerna och de neutrala advokatoriska slingerbultarne i Berlinernoten af den 24 September. Wienerkabinettets förtroliga depesch af den 30 Sept. är så klart och energiskt affatlad, att man tror sig i stället för en diplomatisk akt läsa en väl skrifven ledande artikel. Österrike förklarar kort och godt, att det icke har någon rätt att hindra Turkiets och dess allierades operationer i furstendömena och kan icke heller förbinda sig till att icke äfven å sin sida gripa till offensiven. Österrike har ingen rätt att från furstendömena utestänga andra än Turkiets fiender. Men om Ryssland vill undvika konflikt med Österrike, måste dess trupper, hvilka operationer än turkarne och deras bundsförvandter företaga, göra halt vid Pruthströmmen. Man ser, att de tyska kansliernas vanliga konstiga fraser måste vika för en stil, som ligger mycket nära intill en krigsförklaring. Detta är emellertid ej allt. I det bekanta förtroliga cirkuläret af den 30 September hade Österrike förklarat, att om det icke kunde bli ense med Preussen, skulle det ensamt vända sig till tyska förbundet med sina förslag. I en annan, förtrolig depesch af den 1 Oktober till de tyska hofven, som ännu i denna stund icke blifvit offentliggjord, återkommer Österrike till det minimum af två garantier, som det den 14 Sept. rekommenderade till förbundsdagens antagande (fri skeppsfart på Donau och afskaffandet af det ryska protektoratet öfver Donaufurstendömena.) Osterrike framställer härvid följande frågor: 1) om vederbörande regering (depeschen är som sagdt riktad till alla Österrikes agenter vid de tyska hofven) vill härtill ge sitt bifall, d. v. 8. dertill att tyska förbundet måste skydda Österrike om det angriper, för att genomföra dessa tvenne garantier; och 2) om den vill göra det, äfven i fall icke Preussen ger sitt bifall. För första gången hänvisas i denna depesch af den 1 Okt. på de ryska gardernas marsch, som innebär en direkt hotelse mot Österrike. Ty Ryssland har icke gifvit de ringaste garantier, icke ens för sitt qvarstannande vid defensiven. Man var här i Berlin först mycket häpen och förbittrad öfver det ovanligt öppna språket i de österrikiska depescherna af den 30 Sept. och ville till en början skicka ett riktigt pansarklädt svar. Då hör man med ens att Bamberg (tyske medelstaternas allians) börjar vackla och till följe af sina naturliga tyngdlagar börjar luta åt Österrike. Bayern skall någonstädes ha förklarat, att det mycket väl inser huru nyttigt för dess intressen det ryska protektoratet och det preussiska neutralitetsförbundet skulle vara, men den preussiska alliansen skulle dock vara mycket osäker, och Bayern är nödsakadt att se sig om efter säkra allianser. På samma sätt ha de andra staterna talat, och det kloka, advokatoriska Preussen var i fara att stå alldeles isoleradt och ice mera en gång kunna stödja sig på det rysk-neutrala ryggvärnet, Bambergerkonferensen. Då beslöt man att lägga åsido det der skarpa svaret och skrifva ett annat. Men för att den första noten icke skulle bli alldeles onyttig lät man omarbeta den till en ledande artikel i den ministeriella tidningen Zeit, och deraf har den motsägelse uppstått som visar sig i den retade tonen i ministerens organ och den numera afgångna försonliga kabinettsnoten. Emellertid har som sagdt det preussiska svaret på den österrikiska depeschen af den 30 Sept. afgått den 15 Oktober. Det är tröttande att sätta sig in uti denna långrandiga skrifveriprodukt och särskildt nu, då Europas uppmärksamhet så mäktigt drages till ett annat mera storartadt skådespel. Men då en kort öfversigt af de diplomatiska förhandlingarne är nödig för att förstå de händelser som förberedas på kontinenten, vill jag försöka att i yttersta korthet lemna en öfversigt deraf. . Alltså, Preussen döljer sin vrede öfver Österrikes mer och mer krigiska uppträdande; det gör ett skenbart närmande och förklarar sig i sitt sista svar sinnadt att inträda i ur. derhandlingar om de två af Österrike Såsom minimum betecknade garantierna. En analys af detta svar har redan blifvit offentliggjord i tidningarne, ty diplomatien behöfver nu å ömse sidor alltför mycket den allmänna opinionen, för att icke genom detta tidiga of. fentliggörande bringa densamma en hyllning. Kansliernas hemlighet har blifvit ersatt genom ett slags offentlig europeisk tribun, der kabinetterna plädera sina angelägenheter inför den stora allmänheten. Men i afseende på de af den neutrala regeringen offentliggjorda analyser måste man med skäl vara något misstrogen; de ha ofta till syftemål att förebygga det riktiga intrycket och göra läsningen af sjelfva texten öfverflödig. Jag vill derföre göra er uppmärksam på tre punkter, som icke framträda i analysen och hvilka dock ganska tydligt beteckna dokumentets syftning. Österrike åberopar sig på Preussens löfte att lemna Österrike skydd. Detta löfte är nu märkvärdigt nog icke uttaladt i någon diplomatisk akt, utan i en egenhändig skrifvelse från konungen af Preussen till Österrikiska kejsaren. Den preussiska depeschen förklarar nu flera gånger, att detta löfte är blott gifvet för det fal , att Österrike ej sjelf framkallar ett fientligt angrepp. Huru man faktiskt skall kunna ådagalägga hvem som vid gränsen gjort det första skottet, och om icke Österrike till följe af ett hotande angrepp, kan bli tvunget att först beträda det fientliga området och sålunda genom ett dylikt angrepp utföra en defensiv rörelse, derom iakttager noten en fullständig tystnad, och man finner deraf lätt, huru löjliga dylika diplomatiska spetsfundigheter ofta taga sig ut, då man sammanställer dem med de faktiska förhållandena. Den andra vigtiga punkten är den, att depeschen af det österrikiska svaret slutar, att operationerna i furstendömena komma att bero af krigshändelserna (liksom om annat vore möjligt!) och derföre icke kunna stå i något samband med de tyska intressena eller kunna kamma Ino sana artilala DD I AA äm. Aa