vackert af honom att tala så dygdigt och ödmjukt, men jag försäkrar er att jag den gången tänkte: nu skär du allt bra till i växten, min goda man., Det faller mig så svårt att hysa en dålig tanke om denne man., Bästa Louise, som Tom brukar säga — hvilket han i parenthes sagdt aldrig brukade — ,vet ni något godt om denna karl? Nej det gör jag väl inte precis. Eller om någon annan sådan person? Huru skulle jag det,, svarade hon med mera af sitt gamla sätt än han på länge märkt, då jag icke känner det minsta om någon af dem. Bästa mrs Bounderby, värdigas då lyssna till en ödmjuk framställning af er hängifna vän, som Känner något till olika arter af sina förträffliga medmenniskor, ty förträffliga: äro. de, derpå tviflar jag alls icke, trots sådana små svagheter som den att alltid förhjelpa sig till hvad de: kunna fåfingrarne på. Denna karl kan prata; nåväl, hvarje menniska kan prata. Hans föregifna moralitet förtjenar blott att ögonblicks uppmärksamhet, som en högst misstänkt omständighet. Aila slags pratmakare, , alltifrån underhuset ända till korrektionshuset, predika moral, med undantag endast af vår klass. Det är verkligen detta undantag som gör vårt folk så uppfriskande. Ni såg och hörde sjelf hur det tillgick. En simpel man af folket blir temligen skarpt upplexad af min högt värderade vän: mr Bounderby, hvilken, som vi veta, icke eger den finkänsla, sota -kurnde förmildrat ett så strängt bemötande. Mannen af folket blir förnärmad, förbittrad, lemnar buset med hat i sinnet, mö:orbnågon som föreslår honom att taga en aktie i en bankspekulation, går in på förslaset, sticker något i sin ficka, der förut ej funnits något, och lättar dermed utomordent