begär att få något nytt. För sin del ansäg talaren det vara nyttigt att bankodiskonten och lånekontoren förvaltades af riksständens deputerade, ty genom förslaget skulle dessa direktioner komma attutgöras uteslutande af köpmän, som utan tvifvel skulle se sina intressen till godo, och så länge riksständen anses värdiga att styra banken, kunna de väl vara förtjenta af förtroendet att dirigera bankens lånerörelse. För sin del yrkade talaren afslag i punkten och antagande af fullmäktiges förslag. Ständet afslog punkten och satte i dess ställe fullmäktiges förslag. Andra punkten, som föreslär att direktionen öfver hvartdera 1 nekontoret skall bestå af fyra ledamöter, som utan afseende ä riksständ, af fullmäktige vid hyarje års slut, genom omröstning per capita, för det nästföljande äret utses, dervid de förut varande kunna änyo väljas, samt ett bankoombud, som jemväl af fullmäktige förordnas, afslogs i analogi med föregående beslut, och antogs i stället de tre första punkterna af hr Wallenbergs reservation, som är ett bibehällande af status quo. 3:djo punkten af förslaget förföll till följd af beslutetävid första punkten. Den egentliga debatten tog sin början vid föredrasandet af fjerde punkten, deruti föreslås att vid di skontverket må få anstillas en kassör, som, med förut uppgifse tjensteåligganden, skulle ställa af direktionen godkänd borgen till belopp af 4000 rdr bko. Doktor Wallin. Efter siändets beslut vid fröga om kassaoch depositionsadelningarnes skiljande åt, torde denna hemställan böra förfalla, då vilkoret, som var dessa båda. åfdelningars förenande i en) lokal, är upphäfdt. 7 Doktor Pettersson trodde att anställandet af en kas. sör i bankodiskonten skulle medföra ett sädant sammangyttrande att nägon reda vid diskontens angelägenheter ej stode att vinna och ansåg derför bäst ätt de tre expeditionskassörerne stannade qvar i kassålokalen.7 Förmänligast skulle detta äfven blifva för allmänheten; ty det är klart att de som hafva med diskonten att göra skola blifva bättre betjenade af tre kassörer i kassan än af en uppe i diskonten, der trassel och väntan ej kunde undvikas. Professor Agardh. Som det nu står till, skall den I som i diskonten har ett län att betala, först insätta sioa penningar i nägon af bankens: expeditionskassor och sedan, efter med specialen verkställd annotatior begifva: sig två trappor upp i depositionsafdelningen, I der han blir underkastad all den väntan och allt det krångel jag vid ett par föregående tillfällen för stän) det beskrifvit. Följden häraf är att äfven en Stockholmsbo eller den resande, som sjelf skulle om-Åå besörja! sina diskontangelägenheter, ej kan det, då han -först på :middagen utfår depositionsbevis, hvilket han jemte öfrige omsättningsdokumenrter skall presentera i diskonten, dit han, om det ej är mottagningsdag der samma dag han gör sin. inbetalning i banken, dagen derpå får begifva sig. Härigenom nödgas låntagaren vända: sig: till ep kommissionär, af hvilka en bel kär föder sig på de arma läntagarnes bekostnad. Talaren beskref huru i ban sjelf, vid första riksdagen han var närvarande, I haft en kommission, frn han rädfrägat en utskottskanslist om sättet att få uträttad och fått det svar, att en sådan angelägenhet ej låte sig ombesörjas på mindre än tvenne dagar. Talaren tyckte att ett så vigtigt verk som bankodiskonten ej borde sakna sin vigtigaste tjensteman, som är kassören. Talaren motsatte sig påståendet att frågan skulle vara förfallen, och öfvergick till en granskning af hr Bogemans reservation. Man talar om det myckna göra denne kassör i diskonten skulle få; men detta blir just jemnt detsamma som han hade om han sutte på nedra botten, eller att räkna slimänhetens sedlar; fördelen för den sednare vore att slippa besöka kassan och depositionen. Alla upplysningar och meddelanden skulie lemnas hädanefter som hittills af kamreraren. Påståendet att kontrollen skulle vara förfelad, förnekade talaren ; kontrollen blir densamma som expeditionskassörernes i kassan. Reservanten säger att det skulle ej gå åt mer än fem minuter att blifva betjenad i kassan, men när bankoorganisationen här förevar, påstods att understundom trängseln i kassalokalen var så stor att allmänheten måste formera queu för att komma fram till kassörsdisken. Denna trängsel skulle h härigenom besparas den allmänhet som har med diskonten att göra. Det säges vidare att det vore förvä h nande om bankodiskonten blefve den enda publika kassa i Stockholm, ;som icke begagnade sig af den vackra och säkra kontrollinrätthing, som finnes att tillgå under dess eget tek ; mein just derför att båda befinnas under samma tak vinnes den fördel, som bestrides. : d Tal. anser det vara bra märkvärdigt att tala om våda vid förening af uppbörd och utbetalning, på en hand; men detta är just samma: expeditionssätt som ) nu finnes i kassorna; dock, hvad som läter sig göra der, skall ej kunna utan.våda verkställas i diskonten. Den anmärkning gjordes vid bankokommitterades förslag, att de hade tänkt sig en mottagningsoch en utbetalningskassa; nu har utskottet förenat samma funktioner i en person, och äfven detta klandras, så att hur man än må vända sig är detingenting annat som duger än trampandet i sanima nötta spår. Som sagdt är, diskontkassören finge ej mer att göra uppe i diskonten än om han sutte nere i Kassan ; men fördelen för allmänheten är den redan tillkännagifna, och för banken blefve den att slippa utskrifvandet af de 25,000 depositionsbevisen, som komme att reducera sig till 300, eller ett för hvarje arbetsdag i äret. Doktor Björkman och biskop Bergman instämde. Doktor Wallin visste ej att nägon fördel kunde vinnas med att få en kassör i diskonten, eller med det som af utskottets målsman här så varmt blifvit förordadt. Hvarken fullmäktige eller bankens tjenstemän anse förändringen nyttig. Den skulle leda till en senad expedition, uppehålla allmänheten, samt diskontens och bankens tjenstemän. All den fördel man lofvat kan vinnas genom fullmäktiges förslag, enligt hvilket kassåattesten finge bäras direkte upp i diskonten, som sedan på en gång gjorde insättningen i. depositionsafdelningen. Biskop Heurlin. Med sin vanliga talang har professor Agardh målat i mörka färger de nu påstådda svärigheterna vid diskontens operationer. Lättnaden som lofvas skulle ej tillkomma landsortsboende utan endast komma Stockholmarne och kommissionärerna till godo, i fall den blefve någon; men jag ser endast på hvad denne kassör skulle få att göra (talaren genomgick förslaget och uppräknade de särskilda åligsandena) och finner deraf att det blefve mera än hvad en menniska kunde uträtta, och emedan fullmäktige förklara förslaget overkställbart, yrkar jag afslag å detsämma. Professor Agardh förklarade alt diskontkassörens åliggande ej blefve nägot annat än expeditionskassörens. Hr Bogemans reservation är tänkvärd i ett af seende, att kassören skulle få betala ut så mycket han kan; men taga emot en skilling skulle medföra den största väda. Det har blifvit mig sagdt af personer, som hafva och böra hafva full reda på diskonten och dess innersta förhållanden, att egentliga orsaken till motståndet vore att genom kassörs tillssttande i diskonten, det mäktiga kommissionärsintresset komme ått lederas; ty ett bankobevis på inbetalning i diskonten gäller i fjorton dagar, utan att diskonten räknar sig ränta till godo. Det gär nä så till att kommissionärerna, som mäste hälla stor kassa, insätta peåningårne på förhand, under det de vänta remisser HERE SEAN NTE RAA EMS ARRENDE SEB SNES ROTSEE TR RR AA RE rt ov ÖR ör då CC HH mn SS ss KV 2 RE rm SR S a. 1 RR sr LK oo Ad 2, Hun I