olika den hon visade hans porträtt, hyste mrs ISparsit ej den ringaste afsigt alt afbryta nedstigandet. Ifrig att se det fulländadt och likväl tålig, väntadehon på det sista fallet, lik!som på mognmaded af sina förkoppningars skörd. I tyst väntan höll hon. sitt vaksamma öga stadigt fästadt på tråppan, och det var blot sällan som hon knöt sin högra halfhandske I(ted hahden inuti den) möt den nedktigatide Igestalten.. TJUGOSJUNDE KAPITLET. Oupphörligt, oupphörligt fortfor gestalten att stiga ned utför den stora tråppan, stänIdigt :sjunkande, som .en tyngd i ett djupt vatjten, mot den svarta afgrunden dernedanför. Då mr Gradgrind blifvit underrättad om sin hustrus död, hade han gjort en utflykt från IGondon och begraft henne på ett affärsmässist sätt. Han vände derpå hastigt tillbaka till den stora nationella sophögen och börljade åter sikta och sålla för vinnande af sina syften och planer, och kasta dammet i ögomen på annat folk som hade andra syften och planer, — med ett ord, egnade sig ånyo åt Isina parlamentariska åligganden. Emellertid stod mrs ;Sparsit oförtrutet på vakt. Ehuru hela veckan igenom skild från sin trappa af den jernbana som skilde Coketown från landtstället, fortsatte hon dock sit: kattlika observerande af Louise medelst hennes man, henies bror, James Harthouse, utanskrifterna :på bref och paketer, med ett ord allt, så-lefvande som liflöst som blott för ett ögonblick kom i närheten af träppani. Er fot en gång på sista trappsteget.. mylady, sade mrs Sparsit, tilltalande den ned e t 4 1 å gestalten med ullbjelp af sin hotsnde half. handske, och all er konst skall ej förslå att lura mig., Men antingen det nu var konst eller natur, den medfödda kärnan i Louises karak