Aftonbladet – 31 oktober 1854, sida 2

ligt närmande emellan de båda folkens representanter uppstod, att de härunder snabbt flyende stunderna ä ömse sidor erkändes blifva oförgätliga. I gär den 29 på eftermiddagen ankrade i vår hamn de bäda engelska örlogsängarne Leopard, Amiral Martin och Gorgon kapten Cracroft. Deras besök blef ganska kort; de afgingo nemligen i dag på morgonen ; hvartut är ej kändt. Den 22 Oktober. Då ofvanstäende uppsats, ursprungligen ämnad för en landsortstidning, som utgifves i närmaste residensstad, hos dess redaktion icke vunnit burskap, utan tillika med de dessa dagar flyttande tjenstehjonen nu gär att söka bättre lycka på annat häll, har den blifvit nog gammal för att väga annorstädes hoppas ett mildare mottagande. Af denna omständighet blifven så mycket mer anspråkslös, är den likväl i tillfälle att ädagalägga ett forräd mera på intresse, dä den nu kan öka förestående berättelse med följande tillägg. Onsdagen den 11 Okt. om aftonen kom ängfregatten Odin äter vänligt glidande in i vär hamn och blef här öfverliggande till aftonen den 13. Att ibland reelare skäl till detta förnyade besök den redan bildade intima bekantskapen torde hafva ingätt säsom en om än underordnad beständsdel, kunne vi till engelsmännens heder utaf deras förhällande äfves denna gäng icke undgå ati gissa, en gissning, som ätminstone : icke heller motsäges af den glada erfarenhet, som den 12:te kom ett-allmogens bröllopshus till. godo i en by, belägen 1!V, mil från köpingen; då nemligen till brudparets, värdens och värdinnans och samtlige bröllopsgästers glada öfverraskning en del af befälet på Odin antände till bröllopshuset, an språkslöst begärande att få öfvervara vigselakten och deltaga i deras högtid. Hvilket intryck denna he. dersbevisning gjorde på dervarande allmoge, att icke nämna bruden, kan till nägon del slutas deraf, att hennes fader, värden på stället, gick hvar och en af de längväga gästerna till mötes, skakade med dem hjertligt hand och bad dem obesväradt vara välkomna; att den här ä orten brukliga begäåfning på brudbordet, af dem öppnades med gäfvor till bruden i klingande mynt, henne till outplänligt minne af denna dag, samt att hela det glada lagets manliga beståndsdel vid deras afresa gaf luft åt sin förtjusning uti uppstämmande af ett omätligt längt och ljudeligt hurra.. 7