Aftonbladet – 30 oktober 1854, sida 3

AVE AVD BUU, VV AN Mg een, RR 3 Terres-socker, 3500 kannor linolja, 2444 kannor bränvin, 390 lådor cigarrer. Afgångne varor den 23 Oktober. 60 tunnor salt, 150 tunnor stenkol, 413 18 hvetmjöl, 2063 19 rågmjöl, 2651 kaffe, 18,728 2 .oppsocker, 9289 I sirap, 150 sEB tackjern, 5 sk spik, 1775 I bomulisgarn, 784 kannor bränvin, 215 kannor vin 80 185 snus, 93 18 såpa. ÖREBRO den 21 Okt. Hvete 19 å 91 rdr, råg 15 d 48: 8, korn 49 3 43 rdr, bafre 6 å 6: 24, potates 2: 28 tunnan, bränvin i minut 4: 92 kannan. ARBOGA d. 21 Okt. Hvete 20 å 91 rdr, råg 48: 94 1 46 rdr, hafre 7 å 7: 24, malt 42 å 13 rdr, potates 2: 24 å 3 rdr tunnan. WESTERÅS d. 921 Okt. Hvete 48 å 80 rdr, råg 24 å 44: 56, korn 43 å 435 24, blandsäd 7: 24 å 8: 24, hafre 7 då 7: 33 tunnan. I Uttindustrien I Sterbritapnier. Ur ett franskt landsekonomiskt arbete hemtg vi följande intressanta artikel: De vidsträckta skogar som fordom betäckte det aordliga Europa, höllo dess jord i ett tillstånd af ständig fuktighet, hvilken var föga gynnsam för fårafveln. Det i dessa trakter mest spridda husdjur var dengäng oxen, och historieskrifvarne lära oss att dessa djur utgjorde den väsentligaste rikedom som Nordens bar barer förde med sig på deras tåg mot det romerska väldet; fåret var på den tiden ett monopol för södern, der det sedan låvgliga tider tillbaka vårdades med den största omsorg. I Europa hade man, isynnerhet på Sicilien och i Italien, ypperliga fårbjordar, och Plinius berättar om färskinn från Apulien och Brutium, hvilka voro berömda för deras sällsynta fiobet. De slätter, som vattnas af Pofloden, voro ryktbara för hvitheten af den ull som der samlades. Den sorgfällighet man offrade på bibehållandet af detta rykte är öss i våra dagar obegriplig. Man värdade djuren i stall och höljde dem med täcken för att skydda dem mot väderleken i ett klimat, hvars mildhet blifvit ett ordspråk. Man kammade fåren tidt och ofta. För att göra ullen fetare goed man djuret med olja, och för att gifva den färg öfvergjöt man fåret med vin. Alla dessa den romersk-grekiska civilisationens uppfinningar äro dock i sjelfva verket endast förklarliga derigenom, att de dävarande verldåsbeherrskarne icke kände någon annan klädnadslyx än den som bestod af ulll. Silke och bomull kom först i bruk under kejsarperioden. Då de romerska legionerna landstego i Britannien funno de fårshjordar, hvilka voro mycket olika de italienska. De bestodo förnämligast af 2:ne arter, den ena med läng och grof och den andra med kort och fin ull. Trogne sitt kolonisationssystem skyndade sig romarne att draga nytta af dessa hjordar, och i Venta Belgorum (Winchester) anlade de en fabrik, hvars ylletyger blefvo använda till krigsfolks beklädnad. Från anglosachsarnes infall till norrmanernasg: eröfring hafva bistwrieskrifvarne föga att berätta com detta ämne, och man inhemt:r endast att Alfreds moder spann ull samt undervisade sina döttrar i åonna konst. fårens dåvarande värde. På eröfringens tidgällde nemligen 10 får lika mycket som en hektare land. Med den normanniska dynastien började äfven den engelska ullfabrikationen. På Henrik den 1:stes tid härjade stora öfversvämningar i Holland, och en mängd dogliga arbetare utvandrade då till England. Redan år Tro petitionerade ullbandlarne hos konuog Stephan om tillstånd att bilda korporationer ock gillen, hvilken anhållan äfven mot god betalicing blef dem förunnad af åse kungliga nåden, isynnerhet som monarken kom twder fond med att dylika korporationer kunde vara gänska användbara såsom motvigt mot den sjelfsväldiga och trotsande adeln. Det äldsta ullhandlargillet stiftades i Winchester, det följande i London. England köpte den tiden till en del sitt ullbehof i utlandet, och Spanien Jemnade den finaste varan. Henrik II befallde år 1172 att spansk ull och tillverkningar deraf skulle uppbräntas hvar. helst de än påträffades. Under inflytandet af denna protektion ökades färafveln betydligt, och vid erläggande af löspenningarne för konung Richard Lejonhjerta blef en stor del af summan betalt med engelsk ull. Men fårafvelns blomstring dröjde ej länge. Under stridigheterna mellan kronan och dess vasaller blef industrien undertryckt, och den giek så starkt tillbaka att engelsk ull, vid slutet af 13:de århundradet blef afsänd till Flandern för att der förarbetas. För att besegra den fianderska konkurrensen :ät dererhöt Eduard III år 1331 Johan Kemp jemte 70,000 walloniska fatniljer komma öfver till England, hvilka nedsatte sig i olika delar af konuogariket, men isynnerhet i Kent oeh i dalarne vid Severn, der de grundlade de ännu i dag berömåa klädesfabrikerna. Eduard III förbjöd införseln af flamandska fabrikater och utförseln af rudimaterierna. Säsom följd af dessa ätgärder blomstrade fabrikerna och lemnade konungen vigtiga iokomstkällör, hvilka under kriget mot Frankrike kommo honom väl till pass. Såsom ett bevis på den brittiska yllefabrikationens utveckling bör äfven anföras att sjelfva Flandern blef snart, i afseende ä fabrikation, afhävgigt af England. På denna lid herskade privilegier i det inre, hvaremot man möt titländet hade antsgit protektion såsom princip. Hvarje provins, ja nära nog hvarje stad hade sin särskilda tillverkningsgren. York lemnade endast täcken och Norwich hade ett uteslutande privilegium på att spinna. Närmaste .öljden af den engelska industriens utvidgning var saknaden af ett tillfåckligt antal arbetare, och denna saknad blef mot slutet af 13:de ärhundradet odräglig. Äfven denna gäng hjelpte Flandern Epogland ur dess törlägenhet. Skickliga väfvare och insigtsfulla protestantiska fabrikanter, tvivgade af det tyranni som utmsrkte hertigens af Alba förvaltning i Nederlävderna, utvaudrade i tusental från sitt fädernesland, och blefvo i England mottagna med öppna armar... Elisabeths regering skänkte de olyckliga trosförvandterna asyl och skydd, och fabriksindustrien upptog med glädje denna hjelp som den så väl behöfde: Någon tid derefter sökte den allt verksammare engelska industrien ätt vinna afsättningskällor i utlandet. Stora sällskaper bildades för att öppna förbindelser med andra länder. Först stiftades det s. k. ryska kompaniet är 1575, derpådet turkiska 1581, så det afrikanska 1585 oeh glutligen det ostindiska är 1600. Men revolutionen är 1648 förlarhade denna handels uppblomstring, och fabriksindustien erfor ett stillestånd; hvilket med anledning af Cromvells protektorat förtför ända till Stuarternas tid. Ännu en gång var det utlandet som på nytt upplifvade den aftynande engelska industriems En viss Brewer uppfann ett nytt sätt att färga och appretera, oeh England skyndade att göra sig denna uppfinning till godo. Revolutionen af år 1688 betecknar begyonelsen af en ny aera i framsteg och utveckling, hvilken ännu fortfar. Under Wilhelm III utfärdades lagar, hvilka äsyftade att uppoffra Irlands ullindustri till förmän för den engelska. Efter drottpiag Annas död 1714 uppmuntrades ullhandeln på mänga sätt af huset Hannover, och de talrika intressenterna i denna handel bidroge-å sin sida ganska mycket att bibehålla detta regenthus på tronen. Mer än en gång uppställde köpmännen trupper till kung Georgs tjenst, och till erkänsla belöhäde han dem med ny privilegier. Såsom ett sädant exempel kan anföras att en köpman från Yorkshire, John. Routh, erhöll af. Georg LIN privilegiuri på att vara befriad från; alla. den tiden existerande strömoch flodtullar. Georg III:s lingvariga regering från :1760—1820 var vittne till den största blomstring inom den britiska fabrikationen. Den ständigt tilltagande efterfrågan från utlandet ästadkom en otrolig verksamhet och utvidgning, hvilken befrämjades af nya maehiner och ångkraftena användande: Storartade riksdomar samlades, och nu bildades på visst sätt en fjerde makt i Englands penningearistokrati, . Ett historiskt dokument lemnar emellertid bevis på —-— Pr mm oc a om oo vm Mm -e— -— —-——R ss KA AM sm fe To st RT