olifvit uppmanade att yrka derpå. Vi kunna cke föreställa oss, att äfven här är fråga om nägonting som behöfver fördöljas. — Till Redaktionen aj Aftonbladet! Författaren af den i sista tisdagens Aftonblad införda med signaturen 4 undertecknade artikel rörande frågan om den tillökning af 2!, millioner, som regeringen begärt å det mindre kreditivet, får, jemte afläggande af sin tacksägelse för artikelns meddelande, anhålla om plats för ett litet postskriptum, i anledning af den reservation, som redaktionen dervid bifogat. Redaktionen har ansett en sådan reservation nödvändig emot författarens utgångspunkt, eller den förutsättning hvarpå hela artikeln synes hvila, att nemligen 1 denna ,vigtiga sak folkets representanter endast hade ,att göra sig underrättade om konungens per,sonliga tanka, och att de böra vara tillfredsställda, när de inom sig kunna hysa den öf,vertygelsen, att konungens politik instämmer med den allmänna meningens fordringar och anspråk., Artikelns författare instämmer helt och hållet deruti att redaktionen haft allt skäl att reservera sig mot en sådan förutsättning som den nyss anförda; men är deremot icke i stånd att fatta, huru eller hvarest red. kunnat hemta densamma ifrån sjelfva artikelns innehåll, än mindre att den skulle helt och hållet hvila derpå. Redaktionen tillägger författaren såsom en hufvudsaklig politisk utgångspunkt, att folkets representanter hafva att göra sig underrättade endast om konungens personliga tanka, hvilket med ett ord vill säga detsamma, som att förf. skulle framställt det såsom likgiltigt bvad de konstitutionelle rådzgifvarne tänkte, och följaktligen hvilka de äro. Detta måste blifva en slutföljd af premissen; och att detta äfven varit redaktionens mening om artikelns syfte, styrkes ytterligare af det påföljande i reservationen. Artikelförfattaren nödgas med anledning häraf betvifla att red. kommit att fästa sin uppmärksamhet på följande, som utgör sjelfva utgångspunkten eller inledningen till hans tramställning, nemligen att det är ett i sanning besynnerligt, icke särdeles lyckligt, ja, man må gerna erkänna det, äfven till en viss grad vådligt förhållande, men likväl ett fakstum, att efter 40 års tid för utbildningen af ett konstitutionelt statsskick, rådgifvarnes betydelse i det vigtigaste moment för landet står på den punkten, att när den naturliga oron öfver regeringens blifvande beslut och hållning ger sig luft i öfverläggningar och samtal, så förspörjer man ingen egentlig nyfikenhet att få reda på — de till namnet uppräknade — rådgifvarnes mening, utan det är till konungen, som enhvar vänder sig med spänd förväntan etc. Behöfves det väl, att närmare utreda skilnaden mellan hvad här framställes såsom ett faktum, taget sådant det är, men hvilket tilllika förklaras besynnerligt, mindre tillfredsställande och atill en viss grad vådligt,, och den premiss som redaktionen uppställt för sin reservation, såsom skulle artikelförfattaren hafva uttryckt den tanken att folkets representanter hade att, d. v. s. behöfde eller borde göra sig underrättade endast om konungens personliga tanka,? Antingen måste således någonting annat stycke i artikeln kunna citeras, som gifver stöd åt den nyssnämnda författaren tillagda syftningen, eller också täcktes redaktionen finna, att antagandet deraf innefattar ett totalt misstag, med hvars upphäfvande äfven alla derpå grundade reflexioner i det följande måste förfalla; och författaren har derföre trott sig böra sätta redaktionen i tillfälle att framlägga något sådant utdrag ur artikeln om det kan igenfinnas. I annat fall hoppas förf. att red. sjelf benäget skall finna det utgöra ett billigt anspråk hos förf., att Aftonbladets läsare icke må af reservationen kunna vilseledas att antaga den slutsats, som förekommer i det efterföljande af reservationen, då redaktionen sökt uppdraga den skilnaden mellan sin egen politiska utgångspunkt och författarens, med hvilken sednare red. äfven sammanställt Aftonbladets egen utgångspunkt under dess förre utgifvare, såsom skulle den nuvarande red. stå på den rent konstitutionella principens grund, i motsats mot det fordna Aftonbladet och den ifrågavarande artikelförfattaren. Redaktionen har vidare i sin reservation tillagt artikelförfattaren det yttrande eller den tanken, att representanterna böra vara tillpfredsställda, när de inom sig kunna hysa den vöfvertygelsen, att konungens politik instämmer ,med den allmänna meningens fordringar och vanspråk Det torde icke heller vara mer än billigt begärdt att red. täcktes visa, hvarest uti sjelfva artikeln någonting sådant förekommer. De som behagat med någon uppmärksamhet genomläsa densamma hafva sannolikt redan funnit, att gången af författarens räsonnemang i korhet varit följande: Allmänna tänkesättet ir odeladt angående den politik som regeringen har at följa om neutraliteten ej längre kan fortsättas. Folket hoppas och tror att konungens mening i detta fall inastimmer med folkets. Men det är ej nog att tro och hoppagn, — — — och i anscende till beskaffenheten af tronens omgifning och di den närvarande rådgifvarepersonalen icke hälles för den visaste af hvilken konungen kan omgifvas, oaktadt man är öfvertygad attingen deribland finnes, som ej gerna skulle se Rysslands yttre öfvermakt stäckad, vore det dock önekliot ach anveläset. både för nationen