Till svar härpå har den offiielle i går, med anförande af det exempel Göteborg gifvit, erinrat, huru det vanligen plägar tillgå när en stads borgerskap på allvar önskar den kongl. familjens närvaro vid en af detsamma föranstaltad högtidlighet samt påstått att någon likartad inbjudning icke egt rum för Birgersfesten. Att inbjudning icke skett anser den officielle dessutom bevisadt derigenom, att ingen enda anordning kunde upptäckas, som röjde att man önskat och hoppats kongl. familjens närvaro. Huru skall man nu kunna förlika de begge, mer eller mindre officiella tidningarnes uppgifter? Dertill finnes blott en möjlighet, den nemligen att kongl. familjen verkligen blifvit genom öfverståthållaren inbjuden, men på ett sådant sätt att inbjudningen kunnat afslås. Detta förefaller oss dock otroligt, ty vi måste antaga den kongl. familjens benägenhet att öfvervara festen hafva varit så ator, att, om ock inbjudningen skett i en form, som vittnat om brist på takt, åtminstone någon af den kongl. familjen infunnit sig. Men om förhållandet varit sådant, bör det lära borgerskapet, att vid dylika tillfällen sjelf framföra sina önskningar till H. M. Konungen och icke låta öfverståthållaren gå deras ärenden. Efter hvad som skett, har Stockhol ns invånare obestridlig rätt att få veta verkliga förhållandet, och vi hafva från flera häll blifvit uppmanade att yrka derpå. Vi kunna icke föreställa oss, att äfven här är fråga om nägonting som behöfver fördöljas. ——