standerna. Huru noga man 1 Berlin 3 vissa kretsar är initierad i svenska regeringens förehafvanden visar den omständigheten, att ifrågavarande bref var skrifvet i Berlin samma dag finansministern baron Palmstjerna öfverlemnade den kongl. propositionen till ständerna; men ännu märkligare är explikationen, som gitves öfver det begärda kreditivet. Brefskrifvaren säger uttryckligen sig veta ifrån kompetent källa, att afsigten dermed vore att försvara Och upprätthålla neutraliteten, ifrån hvad håll (vestmakternas nemligen) än försöken att förmå regeringen att afvika ifrån densamma måtte komma. En dylik förklaring öfver svenska regeringensföresats att upprätthålla och försvara neutraliteten lästes ock kort förut i ITndpendance Belge. Det är en gammal erfarenhet, attinbundna och hemlighetsfulla karakterer, som vid kall lod sällan röja hvad de hafva inombords, lätt nog, då deras fåfänga retas och passionerna kommer i svallning, blifva bringade derhän, att de i hettan låta undslippa sig hvad de med största försigtighet sökt hålla fördoldt. Aftonbladets artiklar och förtjenstfulla, ihärdiga opposition uti kreditivfrågan tyckas verkligen hafva frambragt en dylik effekt. Ej längre tillbaka än den 19 i denna månad lästes nemligen i den halfofficiella tidningen en ansänd uppsats, hvars författare, efter att i en anspråksfull ton och med mycken animositet hafva bjudit till att tillrättavisa Aftonbladet, låter uti ifvern undfalla sig en bekännelse, hvilken lika naift som fullständigt bekräftar de berlinska korrespondenternas uppgifter om svenska kabinettets politik, och ändamålet, för hvilket det nu ifrågavarande kreditivanslaget blifvit begärdt. Af författarens ton och säkerheten hvarmed han uppträder föranledes man till den föreställning att artikeln kommer från en kompetent källa,, och att man kan lita på bekännelsen. Aftonbladet sätter i fråga säger författaren, huruvida ens hemliga utskottets ledamöter fått förtroende af regeringens politiska planer. Men är icke ett sådant förtroende redan gifvet både dem och ständerna och hela svenska folket genom den af alla (2???) gillade neutralitetsförklaringen? Och hvilken annan politisk plan kan regeringen då nu hafva att förtro dem, än den hon såsom följd af denna förklaring från början haft och bordt hafva, nemligen den att så långt möjligt är försvara denna neutralitet? Ty försvaras måste aden väl, om den anfalles, så vida den icke ;skall af hela Europa och af de krigförande makterna anses för ett gyckleri. Det vore icke möjligt att mera naift erkänna eller mera öppet förkunna, att det är regeringens fasta töresats att med vapen i hand upprätthålla och försvara sin neutralitet emot vestmakterna, i fall dessa skulle göra försök att tvinga henne att afstå derifrån och förena sig med dem, samt att det är för detta ändamäl som det nya anslaget begärts; hvarat då också lätt förklaras ifvern att få detta anslag anvisadt uppå det mindre kreditivet. Enanvändning utaf stora kreditivet för ett sådant ändamål skulle göra ständernas sammankallande nödvändigt och derigenom genast i ögonblicket kasta hela planen öfverända. En förening emellan Sverge och vestmakterna , hvarigenom dessa först skulle blifva satta i tillfälle att med riktig kraft och framgång operera i Östersjön emot Ryssland, hvars Östersjöprovinser med sin finska, tyska och polska befolkning utgöra ryska maktens Achilles-häl — en sådan förening vore till den grad vwådlig för Ryssland, att Petersburgska kabinettet umöjligen kan vilja att Sverge skulle afvika från sin neutralitet, likasom det under nuvarande omständigheter också icke har förmår ci det hänseendet utöfva något tvång. .: tilltro Ryssland i närvarande ögonblick fi-ntliga planer emot Sverge, hvarigenom detta ordentligen skulle tvingas att kasta sig på vestmakternas sida, är detsamma som att påstå, att Rysslands statsmän alldeles förlorat förståndet och förtjena att flyttas på dårhusct. Nej! Endast ifrån vestmakternas sida kan neutraliteten möjligen blifva hotad, endast emot dem kan det blifva fråga att använda vapenstyrka, för att försvara och upprätthålla densamma. Svenska nationen är verkligen den väl underrättade författaren i Svenska Tidningen tack skyldig för den uppriktighet, hbvarmed han låtit henne allt detta förstå. Men en invändning häremot kan lätt företes, den insändaren också ofta hört göras. Man invänder nemligen, att Sverge icke förmår emot vestmakterna försvara sin neutralitet, om dessa verkligen på allvar vilja tvinga oss att gå på deras sida, att de för det ändamäålet endast behöfva blokera våra hamnar, att de lätteligen kunna intaga Gottland, o. s. v. Betraktas Sverge fsoleradt, så är denna invändning visserligen ganska riktig. Men helt annat blifver förhållandet om preussiska kabinettet lyckas i sin plan att få tyska förbundsstaterna på sin sida samt ledningen och befälet öfver deras förenade stridskrafter. Preussen blir då i tillfälle att skydda skandinaviska rikenas neutralitet. I spetsen för sina egna och tyska förbundsstaternas bärar bildar reussen då en så fruktansvärd militärmakt, att England och isynnerhet Österrike och Frankrike säkerligen noga betänka sig, förrin år de genom några krigiska demonstrationer emot I de skandinaviska rikena skaffa sig en tå mäktig fiende på halsen. Kriget ensamt emot Ryssland har redan kostat Frankrike emellan 300 och 400 millioner francs. Ett krig tilllika emot Preussen och det förenade Tyskland skulle minst kosta dubbelt denna summa, och med uttömda finanser eller tillgångar besinnar man sig, innan man kastar sig i dylika äfventyr. Uti preussiska kabinettets politik ligger således stödjepunkten för svenska regeingens neutralitet. På framgången af Pireussens vidtutseende plan att genom en politisk soalition af de tyska och skandinaviska staterna rädda Ryssland undan en alltför stor förödmjukelse och upprätthålla stödet för den allmänna reaktionen i Europa, beror enda möjligheten för svenska regeringen att emot vestmakterna blifva i stånd att försvara sin neutralitet.