Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 2

honom afsides för att mellan fyra ögon säga honom att jag ansåg att han borde prisa sig lygklig att ha fått en sådan gåfva af min syster och att jag hoppades han skulle göra ett förståndigt bruk af den. Du erinrar dig väl att jag tog honom afsides. Jag har ingenting mot mannen ; han kan, så vidt jag vet, vara en: hjertans hederlig karl. Jag hoppas han måtte vara det.n Blef han harmsen öfver hvad du sade? Nej, han upptog det ej illa och var ganska -höflig. Hvar är du Lou? Han satte sig upp i sängen och kysste henne. God natt, bästa syster, god natt! Har. du ingentig mer att säga mig ? Nej, hvad skulle jag väl ha att säga dig? Ville du att jag skulle ljuga för dig? Minst i denna af alla nätter i ditt lif, Tom, så många och så mycket lyckligare jag hoppas de må bli!p Tack Lou. Jag är så trött att jag nästan trot att jag kunde säga hvad som helst bara föratt få lof att sofva. Gå till sängs Loul Sedan han ännu en gång kysst henne, vände han sig om, drog täcket öfver hufvudet och låg! så stilla som om den tid redan vore kommeh, vid hviken hon besvurit honom att tala. Hon blef några ögonblick stående vid sängen, innån hon långsamt begaf sig bort. Vid dörren! stannade hon, såg sig om då hon öppnat den, och frågade honom om han ropat på henne? Men han låg tyst, -och hon tillslöt sakta dörren och återvände till sitt rum. Då såg sig den eländige pojken försigtigt omkring och kröp, då han märkte att hon var borta, upp ur sängen, vred om låset och kastade sig åter på sitt läger, der han slet af sig håret, än gråtande af ilska, än tänkande på henne med kärlek och likväl på samma gång med harm, batfullt, men utan ånger, föraktande sig sjelf, och lika hatfullt och gagnlöst föraktande allt det goda i verlden. TJUGOFEMTE KAPITLET. Medan mrs Sparsit slog sig i ro på mr Bounderbys landtstater för att stärka sina ner