Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 2

Du är trötts,j hviskade hon, numera i sin vanliga ton. Ja, jag är mycket trött.n Du har också haft så mycket bråk och så många ledsamheter i dag. Har någonting ytterligare kommit i dagen ? EJ något annat än hvad du hört omtalas af honom. Tom, har du berättat för någon att vi besökte det der folket och sågo de tre tillsammans ?, Nej. Du bad mig ju uttryekligen att tiga dermed, då du bad: mig följa dig dit.v sJa, men jag visste då inte hvad som skulle komma att ske., Inte jag heller. Hur kunde jag väl det? Denna anmärkning följde mycket hastigt och tvärt på hennes ord: Bör jag efter hvad som skett, sade hans syster, medan hon stod invid hans säng — hon hade småningom dragit sig litet tillbaka och rest sig upp — berätta att jag gjort detta besök? Bör jag säga det? Kära Lou,, sade hennes bror, du brukar just inte fråga mig till råds eljest. Gör som du vill. Behåller du det för dig sjelf, så vill jag göra detsamma. Talar du om det, nå välj så är det förbi med den saken. Det var för mörkt att den ena kunde se den andras ansigte, men begge tycktes. vara mycket uppmärksamma och betänka sig förr än de talade. Tror du verkligen Tom, att mannen, åt hvilken jag gaf penningarne, är delaktig i brottet?2 . Jag vet ej. Och dock ser jag ingen orsax hvarför han ej skulle kunna vara det. Han tycktes mig vara en redlig menniska.n En annnan kan förefalla dig oredlig och ändå inte vara det. Det uppstod en paus; ty han hade betänkt sig och tystnat. Med ett ord, återtog Tom, liksom han fattat sitt beslut, om du nödvändigt vill veta det, så var, jag; så långtifrån. att vara helt ochhållet stämd till hans fördel, att jag tog