Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 2

före frukosten gjorde hon sin ståtliga nigning för honom nere i trädgården. Det förefaller mig, sir,, sade mrs Sparsit, som hade det varit 1 går jag hade den äran att se er i banken, då ni hade den godheten att önska upplysning om mr Bounderbys adress. En omständighet, som jag visst ej skall glömma, om jag än lefde i hundrade år,, sade mr Harthouse, i det han med den lik giltigaste min i verlden böjde hufvudet för mrs Sparsit. Vi lefva i en förunderlig verld, sir, sade mrs Sparsit. Jag har af en händelse, hvaröfver jag är stolt, haft den äran att göra alldeles samma anmärkning, ehuru icke så epigrammatiskt ut tryckt., : En förunderlig verld, må jag väl. säga, sin, fortfor mrs Sparsit, sedan hon besvarat komplimenten med en hopdragning af sina mörka ögonbryn som icke var alldeles så blid 1 sitt uttryck som henneg röst med sin honungssöta ton; sor man tänker på de förtroliga bekantskaper man ingår med personer för hvilka man nyss förut varit alldeles obekadt. Jag erinrade imig, sir, ätt ni då till och med sade, att ni var ordentligt rädd för miss Gradgrindi 0 Ert minne gör mig större ära än jag i min obetydlighet förtjenar. Jag begagnade mig af edra . förbindliga vinkar att öfvervinna min rädsla, och det är öfverflödigt att tillägga att de voro fullkomligt riktiga. Mrs Sparsits talent för — allt hvartill -fordras noggrannhet — i förening med karaktersstyrka och — för näm börd — röjer sig alltför ofta att det minsta tvifvel derom kan uppstå. Han hade så när fallit i sömn under uttalandet af denna artighet; han behöfde så lång tid att komma ut dermed och hans tankar vandrade under tiden så vida omkring. . Fann ni miss Gradgrind — det är ju bra löjligt, jag kan omöjligt komma mig för att kalla henne mrs Bounderby — fann ni henne så ungdomlig som jag beskref henne?; frås gade mrs Spaxsit i sin sötaste son.