Aftonbladet – 25 oktober 1854, sida 3

NN ga: ;Det gläder mig att se att ni ännu är vid godt lynne, sit! och tycktes anse det som en särdeles himmelens nåd att mr Bouwnderby bar sitt öde som hän gjorde. En egenhet, för hvilken. hon många gänger bad om förlåtelse, både hon utomordentligt svårt att öfvervinna. Hon hade en förunderlig benägehhet att kalla mrs Bounderby miss Gradgrind, och gaf visst tre eller fyra tjog gånger under loppet af af-: tonen efter för denna benägenhet. Upprepandet af denna distraktion utbredde en blygsam förvirring öfver mrs Sparsit; men, sade hon, det föll: sig så naturligt stt säga miss Gradgrind, hvaremot hon nästan fann det omöjligt att öfvertyga sig om att den unga frun, som hon haft den lyckan att känna alltsedan hennes barndom, verkligen och få En fullt allvar kunde vara mrs! Baunderby. ytterligare egenhet vid denna märkvärdiga sak var att ju mer hon tänkte !derpä, desto omöjligare föreföll det henne. vOlikheternåp, anmärkte hon, vore så många.v I förmaket genomgick Bounderby efter middagen hela tjufsaken ifrån början och till slit, förhörde vittnena, antecknade deras utsago, fann de misstänkta personerna skyldiga obh dömde dem efter lagens yttersta stränghet. Då detta var gjordt, sändes Bitzer till staden med uppdrag att tillsiga Tom att komma hem med extratåget. Då ljusen inkommit, mumlade mrs Sparsit: Var inte så modfälld, sir. Låt mig se er upp:ymd söm ni brukade vara i fordna dar. Mr Bounderby, som dessa uppmuntringar börade göra sentimental, guckade som ett stort rafsvidunder. Jag kan ej uthärda att se er ;å, sin, sade mrs Sparsit; försök på ett parti lomino, som ni brukade den tiden jag hade len lyckan att lefva under ert takb, Jag jar ej spelat domino sen dess, madam, sade or Bounderby, Jag vet nog, sade mrs Spar