Aftonbladet – 25 oktober 1854, sida 2

slyngeln snarkade — mrs Sparsit, ni sade ju att ni hörde honom snarka, madame ? Sir, svarade mrs Sparsit, jag kan inte bestämdt säga att jag hörde honom snarka, och kan derför icke afge denna förklaring. Men om vinteraftnarne, när han fallit i sömn vid sitt bord, har jag hört, honom ge ljud ifrån sig som om han vore nära att qväfvas. Vid sådana tillfällen har jag också hört honom ge ljud ifrån sig som dem man stundom kan höra från nirnbergerur. Icke som jag, sade mrs Sparsit med upphöjdt medvetande om att afge en högtidlig förklaring, ville göra någon beskyllning mot hans moraliska karakter. Nej långt derifrån. Jag har alltid ansett Bitzer som en ung man af de mest rättskaffens grundsatser, och derom tillåter jag mig att afge mitt intyg. Nå väl, sade den förbittrade Bouriderby, medan han snarkade eller qväfdes eller lät som ett närnbergerur, medan han — kort sagdt, sof, kommo några karlar (om de förut gömt sig i huset eller icke, är ännu ej utredt) på ett eller annat sätt in i unga Toms kassakista, — uppdyrkade den och. bortförde innehållet. Då de derpå blefvo störda, begåfvo de sig bort genom stora porten, som de låste igen efter sig (ty den var låst, och nyckeln låg under mrs Sparsits hufvudkudde) med en falsk nyckel, som i dag vid middagstiden blef funnen på gatan i närheten af banken. Intet alarm göres förr än den här slyngeln Bitzer stiger upp i morse och börjar låsa upp och ställa i ordning i rummen. Då ser han, när han kastar blicken på Toms kassa, att dörren står på glänt, att låset är uppdyrkadt och pengarna borta. Men det är sannt, hvar är Tora ? frågade Harthouse och såg sig om. Han har varit upptagen af att hjelpa pPolisen,, svarade Bounderby, och har stannat RR ar rna nn