Aftonbladet – 25 oktober 1854, sida 2

qvar dernere i banken. Jag skulle önska a dessa karlar försökt på att bestjäla mig a jag var vid hans ålder. De skulle fått gå hem med tomma fickor, i fall de vågat så mycket som aderton pence på företaget, det kan jag lofva dem. Är någon misstänkt? Misstänkt? Det skulle jag väl hoppas. Nej! sade Bounderby och släppte mrs Sparsits arm för att torka sin glödheta panna, Josiah Bounderby från Coketown är icke den man som blir bestulen utan att någon är misstänkt. Nej tack, sir! Vågade mr Harthouse fråga hvem som misstänktes? Det skall jag säga er,, svarade Bounderby, i det han stannade för att vända sig mot dem allesammans. Det bör inte omtalas för alla, det bör inte omtalas för någon en gång, PE det bofvarne (de äro ett helt band) må li så mycket säkrare. Derföre vare det sagdt i förtroende,. Mr Bounderby torkade åter sin panna. Hvad skulle ni säga, om jag berät tade er att en arbetare är med i spelet? Väl inte vår vän Blachpot heller, vill jag hoppas? sade Harthouse likgiltigt. Sätt Pool i stället för Pot, sir, så har ni mannen. Med matt stämma yttrade Louise några ord af tvifvel och förvåning. Åh ja, jag förstår,, sade Bounderby, som genast högg sig fast i hennes ord, jag förstår. Det är jag så van vid. De äro naturligtvis de bästa menniskor i verlden och godt munläder ha de också fått. Det enda de vilja är att få sina rättigheter erkända. Men jag vill säga dig något. Visa mig en missnöjd arbetare, och jag, skall visa dig en man som är i stånd till hvilket bofstrecz som helst., Ännu en af de gängse coketownska fiktio