Aftonbladet – 23 oktober 1854, sida 2

den. Han studsade till när de öfverraskade honom under den sednare sysselsättningen och förändrade färg. Åh sel stammade han; jag visste ej att ni var här. Hvems namn, Tom, sade mr Harthouse, läggande sin hand på hans skuldra, då de alla tre tillsammans vandrade hemåt, bar ni roat er med att inrista i träden ? Hvems namn ? svarade Tom. Ah, ni menar hvilken flickas namn ? Ert utseende kommer mig att misstänka att ni håller på att inrista någon täck varelses namn i barken, Tom. Dermed besvärar jag mig minst, mr Harthouse, så framt ej någon täck varelse med klingande mynt till egen disposition ville fatta tycke för mig. Hon kunde gerna vara lika ful som rik, utan att hon behöfde frukta att förlora mig. Jag skulle rista hennes namn i träden så ofta hon ville., Fy, Tom; jag börjar frukta ni är en grot egoist.n Egoist, upprepade Tom. Hvem är ej egoist? Fråga min syster! Har du då i så hög grad funnit det vara ett af mina fel?, sade Louise. Du vet om skon passar dig, Low, svarade brodren vresigt. Om den det gör, kan du taga den på dig., Tom är misantropisk i dag, såsom allt folk som har ledsamt då och då är,, sade mr Harthouse. Tro honom ej, mrs Bounderby. Han tänker bättre än han talar. Om han ej ångrar och bättrar sig, skall jag omtala för er några hans tankar om er, som ha: i för-. troende meddelat mig. I alla händelser, mr Harthouse, sade Tom, hvars dåliga lynne gaf något med sig under inflytelsen af hans beundran för sin beherrskare och skyddspatron, kan ni ej säga henne