Aftonbladet – 23 oktober 1854, sida 2

— Det är en gammal känd sak att med ålderdomens slöhet för händelser, som ligga samtiden närmast, förenar sig en underbart liflig hågkomst af tilldragelser som ligga fjerran i det förflutna. Svenska Tidningen utropar patetiskt att samma författare som nu i dess spalter hånfullt deklamerar öfver detta skrik om misstroende till regeringen, är tillräckligt gammal för att hafva med någon uppmärksambet följt det konstitutionella lifvets utbildning under de sednare 40 åren, men han kan aldrig påminna sig någonsin och i något land hafva hört denna del af pressen (den oppositionella) bafva förtroende till de rådgifvare, som finnas,. Bemiälte författare har således hunnit förgäta i hvad för ton oppositionspressen i Sverge för tio år sedan talade huru den dåmed glädje och tillfredsställelse helsade hvarje regeringsåtgärd i framskridandets riktning, som så bjert utmärkte de första åren af konung Oscars regering, och hvilket obetingadt förtroende den satte till redligheteh i afsigter hos de män, som då sutto kring konungens rädsbord. Denna förgätenhet kan vara naturlig, — åtminstone är den ganska läglig för tillfället; men om samma författare, med sina 40-åriga politiska minnen, på samma gång äfven förgätit hvilken penna det var, som bittrast gisslade den så kallade förtjusningsfebern,, som mest hårdnackadt bekämpade alla den då för tiden liberala regeringens bemödanden att gå allmänna meningen fill mötes och tillvägabringa tidsenliga förbättringar i alla riktningar af sambhällsväsendet, så är en sådan glömska nog öfverraskande, ja så öfverraskande att den gränsar till — sjelfförgätenhet. — I Göteborgs Handelstidning för den 17 dennes läses: I går middag inkommo på fjorden franska segel