Aftonbladet – 20 oktober 1854, sida 2

Landsortspressen om förhöjningen af det s. k. mindre kreditivet. I anledning af polemiken i detta ämne mellan Svenska Tidningen och Aftonbladet, yttrar nÖstgötha Correspondenten: Att hvarje lands försvarskrafter ordnas för upprätthållandet af freden, afseende möjligheten af ett krig, kan ej gerna bestridas; men obestridligt lärer det det äfven förblifva, att anslagssummans storlek i och för försvarsverket måste bero af de större eller mindre anledningar man kan ega att befara fredsbrott eller ej. När derföre reg:n framlade för ständerna behofvet af kreditivets förökande på-ett ovanligt sätt — så hade det äfven tillkommit den, att derföre bjuda skäl, och visa i stöd af hvilka politiska förhällanden man nu, mera än annars, befarar möjligheten af ett fredsbrott. Icke blott den enklsste logiska slutföljd bjöd reg:n ett sådant sätt att tillvägagå, utan äfven dess pligt emot sig sjelf och ständerna; det förra, för att framstå som män, hvilka omsorgsfullt sökte bevara aktningen för sin högre ställning genom ett resonnemang, vittnande om fullkomligare kännedom om förvecklingarnes ständpunkt; det sednare, emedan ri kets ständer alltid mäste anse det sätt, hvarpä reg:n vädjar till dem, säsom vittnande om till hvilken grad man anser dem värdiga ett förnuftigt resonnemang eller icke. Att oupphörligt endast med några fraser vända sig till nationalkänslan, fosterlandskärleken o. s. v., gifver det hela en alltför anmärkningsvärd karakter. Istället för att ständigt gifva ökad styrka ät värt konstitutionella fördrag genom att, på öfvertygande skäl, allt mera och mera fota de parlamentariska förh:ndlingarne, upplöser man det nu till ett slags, i patriotismens namn, öfver nationalkänslan utöfvad despotism. Inom hvarje konstitutionelt land bör likväl alltid förståndet, den lugna, väl motiverade öfverläggningen spela första rollen, och känslan — blott sekundera den. För öfrigt är det alldeles icke till räckligt att antyda möjligheten af ett krig; nationen torde äfven ega rättighet att få kännedom emot hvilken makt det möjligtvis skulle kunna brista löst. Svenska Tidningens förklaring synes oss, i få ord, lika dunkel, som reg:s egen ställning i denna fråga. Om det förhåller sig, som det nästan vill synas, att reg:n i sin proposition tager fasta på hvad landet möjligtvis kan genom tidningarne hafva sig bekant om förvecklingarne ; så spelade visserligen, å ena sidan, tidningarne hos oss en ganska vigtig roll, en vigtigare än vi någonsin kunnat föreställa oss, men, ä andra sidan, spelar ju regeringen deremot då alldeles ingen. Vi vilja icke säga, det reg:n icke möjligtvis kan bafva haft de redligaste och ädlaste afsigter; visäga blott, att reg:n på ett oförklarligt sätt insvept afsigterna i ett mörker, som döljer allt, och visar ingenting. Vi säga icke heller, att reg:n icke kan hafva haft stora skäl för sin proposition; vi säga hlott att dessa skäl icke blifvit framlagda, och att ständerna, af brist på skäl, icke böra bifalla anslaget.