Aftonbladet – 19 oktober 1854, sida 1

interpellationer, för hvilka, i deras oförändråde skick, han anhåller om plats i M. H:s bad. Stockholm d. 18 Okiober 1854. Den härvid bifogade artikeln följer: Det är verkligen äckligt att se med hvilken oförsynthet hofvets organ inom tidningspressen uppträder i kreditivfrågan. Utan att ärligt upptaga något af motståndarnes skäl, söker han endast att vanställa dessa, ja rent af pådikta dem satser och tankar, som aldrig kunnat falla dem in — och. detta allt i en ton af öfvermod och ett anspråk på att blifva trodd, som illa kläder ett blad, hvilket existerar endast genom sammanskott af hofvet, ministeren samt en len fraktion konservativa. Härpå är likväl icke stort värdt att spilla mänga ord, då ett sådant öfversitteri är mera IFjligt än skadligt och förnärmande för dem mat hvilka det utöfvas, som säkert deråt endä egna det förakt det förtjenar. Insändaren vill således endast i sjelfva den sak, hvarom tvistas, göra nägra interpellationer och anmärkningar. Hvad fordra de, som yrka afslag å den kongl. propositionen i den form den blifvit framställd? Yrka de annat, än att regeringen skall öppet inför ständerna tillkännagitva hvad ju hoftidningen sjelf föreger vara vederbörandes andemening, nemligen att medlen skola användas att bereda sig på stundande tilldragelser, ordna landets stridskrafter, fylla dess krigsförråd ? Nå väl, om detta är ändamålet, hvarföre har då något helt annat blifvit af regeringen uppgifvet, neml. möjligheten att nödgas sammandraga trupper eller utrusta flottan till seglats i Östersjön? Eller, kan: det väl blottställa regeringens politik att oförbehållsamt angifva det förra ändamålet, om verkligen ett sådant, som hoftidningen vill låta förstå, åsyftas? Läser man icke med hvarje utländsk post de noter och diplomatiska. handlingar -som vexlas mellan de neutrala, -hofven i Wien och Berlin å ena samt i S:t Petersburg å den andra sidan, eller emellan de förstnämnde hofven mot hvarandra eller med kabinetten i London och Pais. Konungen i Preussen, som väl framför alla andra behöfde skyla sin slingrande politik, anser sig ändå tvungen att framlägga densamma för folkets ögon; och den enväldige kejsaren i Österrike har ju nyligen nästan omedelbart efter afgifvandet låtit trycka en temligen hvass not till sin goda vän och granne i-Berlin. Ensamt i detkonstitutionella Sverge skulle allt vara och förblifva en hofvets hemlighet? Och den som förmenar att åtminstone en flik borde lyftas på denna hemlighetsslöja, förklaras af hoftidningen såsom nära nog en riksförrädare eller en narr? Men tror man då verkligen att Rysslands härvarande agenter kunna i 24 timmar vara okunniga om de rustningar, som möjligen här förehafvas, och kan ..man således tänka sig någon mera småaktig och fnaskig politik, än attdölja för representationen, hvad som, i samma stund det anbefalles, blir till alla dess detaljer bekant för icke blott utländska diplomater, utan för hvarje underordnad tjensteman i krigskollegium eller förvaltningen af sjöärendena? Eller begära folkets representanter allt för mycket, då de fordra att få veta hvartill de penningar skola användas, som af styrelsen äskas? Icke blottställdes regeringens högvisa statskonst,, då hon sistlidne vår specielt uppgaf, första gången inför ständerna sjelfva och den andra gången inför deras hemliga utskott, för hvilka eventualiteter hon äskade anslag och kreditiv? Denna gången har likväl intetdera skett. Krigsoch sjöministrarne bafva icke, så vidt det kommit till Rikets Ständers kännedom, ens inför konungen anmält något behof af materielens förstärkande, eller anskaffande af sjukvårdsutredning. Icke heller hafva dessa ministrar yttrat något ord om behof af förestående truppsammandragningar och sjörustningar. Ensam den af de två riksstånd, som representera åtminstone det skattdragande folket, utvoterade finansministern, iriherre Palmstjerna, har stigit fram och yttrat: att om truppsammandragningar komme i fråga, han icke visste något råd för penningar, som dertill kunde erfordras, och detta till och med utan att lemna konungen något slags utredning öfver hvad som åtgått eller möjligen kunde reserveras af de redan anslagna 24, millionerna. Hvarföre har slutligen icke en skilling blifvit för dessa ändamål af norska storthinget fordrad från Norge? Ar der allting färdigt för landets försvar och krig? Det vore en stor heder för norska styrelsen, som haft så jemförelsevis ringa anslag för militärbehof, -men--en stor skam för den svenska, som endast under de sednaste 10 åren erhållit omkring 12 och 1, millioner rdr (deraf nära häften vid innevarande riksdag) extra anslag för försvarsverkets ordnande? Eller är det kanske meningen, att Sverge ensamt sksll betala fiolerna för neutralitetens upprätthållande,, likasom det ligger närmast till för kriget? Så litet broderligt kan likväl hvarken Norges folk eller Norges kung tänka. Det är endast förbehållet den svenska ministeren. Men, svarar oss hofvets organ, det officiella statsrådsprotokollet antyder visserligen icke något annat ändamål för den begärda kreditivförhöjningen, än några öfningar till lands och sjös, men jag kan med handen på mitt fosterländska, hjerta försäkra, att medlen verkligen äro behöfliga och komma att användas till krigsberedelser, materielens förstärkande m. m. d. Vi-upprepa, om verkligen så är, hvad kan väl då regeringen rimligtvis äfventyra genom att åt Rikets Städer eller dess statsutskott meddela samma förtroendefulla upplysningar, som svenska allmänheten bjudes att emottaga af en konungens f. d. adjutant och ännu i tjenst varande öfverste, hvilken under högre auspicier redigerar en tidning? Men se just der ha vi ägget. Ministeåren vet med sig sjelf att den icke eger eller förtjenar landets förtroende. Representationen har omisskänneligt gifvit detta tillkänna, både direkt och ännu mer indirekt genom förkastande af de grundsatser, som blifvit framlagda i regeringens propositioner, snart sagdtihvarenda fråga af någon politisk eller ekonomisk betydenhet. Derföre skall man nu såsom repressalier trotsa både an;