Aftonbladet – 18 oktober 1854, sida 3

Ja.n Det göra alla som inlåta sig i vad. Törs jag antyda sannolikheten af att ni ibland förser honom med penningar af sådana anledningar ? Hon satt och såg nedåt, men vid denna fråga upplyfte hon ögonen med ett forskande och till och med harmset uttryck. Anklaga mig icke för närgången nyfikenhet, bästa mrs Bounderby. Jag antog att Tom med tiden kunde komma i en eller annan förlägenhet och önskade räcka honom en hjelpande hand från min egen syndiga erfarenhets djup — behöfver jag åter söga för hans skull? Är det nödvändigt ? Hon tycktes vilja svara, men kom ej ut dermed. För att ärligt och uppriktigt tillstå hvad som fallit mig in,, sade James Harthouse, i det han åter med samma sken af ansträngning gled öfver i sitt lättare manår, vill jag anförtro er mitt tvifvel om — förlåt min uppriktighet — att något innerligare förtroende egt rum mellan honom och hans aktningsvärde fader.p Jag, sade Louise, rodnande vid tanken vå sin egen erfarenhet i detta hänseende, anser det ej sannolikt., Eller mellan honom — jag vågar hoppas att ni fullkomligt uppfattar min mening — och hans högt ärade svåger,, Hon rodnade ännu starkare och var blossande röd, då hon i en lägre ton svarade: ,Icke heller det anser jag sannolikt. Mrs Bounderby,, sade Harthouse efter en kort paus, kan ett ännu större förtroende få ega rum mellan er och mig? Har Tom lånat nägon betydligare summa af er?, Ni bör inse, mr Harthouse, svarade hon efter någon tvekan — hon hade under samtalets gång varit mer eller mindre orolig och