Aftonbladet – 18 oktober 1854, sida 3

oKanske skulle det vid närmare eftersinnande varit bättre att ingen anspelan derpå undsluppit mig., Ni gör mig orolig, mr Harthouse. För all del låt mig veta det!! För att befria er från onödig fruktan — och som detta förtroende rörande er bror, hvilket jag skattar högre än något annat, kommit å bane emellan oss — lyder jag. Jag kan ej förlåta honom, att han ej i hvarje jord, blick och handling i sitt lif visar sig mera . tacksam för sin bästa väns till gifvenhet för hennes oegennytta, för hennes uppoffring. Den vedergällning han ger henne är — såvidt jag kan se — en mycket torftig. Hvad hon har gjort för honom kräfver beständig kärlek och tacksamhet, ej vresighet och dåligt lynne från hans sida. En bekymmerslös sälle som jag är, är jag dock ej så likgiltig, mrs Bounderby, att jag förbiser detta fel hos er bror eller är benägen att anse det för ett ursäktligt fel.n Skogen skymdes för hennes blick; ty hennes ögon voro fulla af tårar. De uppstego från en djup, länge dold källa, och hennes hjerta var uppfyldt med en bitter smärta, som i dem ej fann någon lindring. (Forts. följer.)