Aftonbladet – 18 oktober 1854, sida 3

gagnade här ett tillfälle att visa henne hennes egen bild, lätt förklädd som hennes bror. Mrs Bounderby, ehuru förbärdad och sjelfvisk jag än är, försäkrar jag er dock att jag känner mig på det lifligaste intresserad af hvad ni nu sagt mig; Det är mig ej möjligt att vara sträng mot er bror. Jag fattar och delar det undseende hvarmed ni betraktar hans felsteg. Med all möjlig aktning både för mr Gradgrind och för mr Bounderby, tycker jag mig dock märka, att han ej varit lycklig i sin uppfostran. Satt i en ofördelakig ställning till det samhälle i hvilket han har sin roll ati spela, rusar han i dessa ytterligheter från motsatta ytterligheter, som länge — och utan tvifvel i den aldrabästa afsigt — blifvit honom påtrugade. Mr Bounderbys äkta engelska rättframhet och sjelfkänsla, eburu en högst intagande egenskap, inbjuder dock ej — som vi redan begge anmärkt — till förtroende. Om jag vågade anmärka att den det aldraminsta lilla grand brister i den finkänsla, till hvilken en yngling som kommit på afvägar, en missförstådd karakter och missriktade naturanlag skola vända sig för att söka tröst och råd, skulle jag uttrycka huru saken visade sig för mina ÖgOn. Som hon satt och såg rakt framför sig öfver de vexlande Nuspartierna på gräset in i skogens mörker der bortom, läste han i hennes ansigte hennes tillämpning af hans mycket tydligt yttrade ord. Men med allt billigt afseende på dessa förhållandenx, fortfor han, mhar jag dock ett stort fel att anmärka hos Tom, som jag ej kan förlåta och för hvilket jag är benägen ati ställa honom till strängt ansvar., Louise vände sina ögon till honom och trågade honom hvilket fel han menade. Kanske har jag redan sagt nog,, sade han.