Aftonbladet – 18 oktober 1854, sida 1

Sjöfartsfonden samt om Tull m. f1. Bevillningsmedels ingående till riksgäldskontoret, undandrog sig presteståndet i den förra samt adeln och presteständet i den sednare frågan att rösta i förstärkt utskott. Dä vid 1848 ärs riksdag skatteförenklingsfrågsn borde i förstärkt utskott afgöras, vägrade äfven adeln samt presteständet att deltaga i voteringen, oaktact utskottet då sökt sammanjemka meningarne samt borgareoch bondeständen dertill inbjudit dem; — en uppmärksamhet, som nu icke visats bondeständet. Vid alla förenäronde tillfällen bar ett riksstånds ogillande af voteringspropositioner i förstärkt statsutskott ansetts hindra ständets ledsmöter i utskottet, att deltaga i omröstning intilldess ständet annorlunda beslutit. — Grundlagarne hafva icke hindrat adelr, presteoch borgarestånden att så handla. Men nv, då bondeståndet icke kan deltaga i det grundlagtvidrigt behandlade ärende, som hotar landets jordbrukande och arbetande befolkning med svära lidanden genom en nära tretiodubblad beskattning på utöfningen af en jordbruket tillerkänd tillverkningsrättighet — nu skriker man på grundlagsstridigheten i enahanda förfarande, som de andra riksstånden tillätit sig, då det förut gällt den skattdragande allmogens rätt och fördel. Vi lemna till en hvar att bedöma befogenheten af detta skrik! Vi tillåta oss härvid återkalla i allmänhetens och bondeståndets minne, huru det vid de åberopade tillfällena tillgått, för att derigenom ådagalägga att bondeståndet fullkomligt misstagit sig i sin förmodan att kunna finna något slags prejudikat, än mindre någon ursäkt uti hvad som vid nämnde tillfällen å de öfriga ståndens sida möjligen kan anses hafva innefattat någon afvikelse från grundlagen, emedan de här ofvan anförda exemplen knappt hafva någon beröring eller jemförelsepunkt med den nu af bondeståndets falska vänner och ledare så nitiskt bearbetade grundlagsöfverträdelsen. Vi erinra först, lika med Dagbladet, att vid 1830 års riksdag, då borgareståndet säges hafva protesterat mot votering angående tolagsafgifterna, någon fråga om dessa afgifters reglering vid den riksdagen icke förevar, än mindre blef föremål för förstärkta statsutskottets omröstning. Vi tillägga att tvärtom vid samma riksdag, Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse n:o 342, angående städernas inqvartering, godkände den åsigt, att tolagen utgjorde en ersättning för inqvar teringsskyldigheten, hvaraf syntes följa, att Rikets Ständer icke ansågo dessa afgifter vara af bevillnings egenskap, eller ligga inom området af Rikets Ständers beskattningsrätt. Den tilldragelse, hvarpå de vägrande ledamöternas skrifkunnige vän syftar, var förmodligen den, att i slutet på 1830 års riksdag (den 13 Jan. 1830), verkligen en sådan fråga förekom, att borgareståndets ledamöter i förstärkta statsutskottet förklarade sig hindrade att deltaga uti voteringarne öfver vissa af de öfriga stånden godkända propositioner, angående bestämmandet af tull å sådana artiklar, för hvilka bevillningsutskots tet föreslagit upphörande af tolagsafgifter till städerna, emedan denna fråga af borgareståndet ansågs vara af privilegii-egenskap; men detta beslut frånträdde ståndet redan i påföljde plenum (den 18 Jan.), och beslöt då inbjudning till medstånden att med borgareståndet sig förena uti anmodan till bevillningsutskottet, att inkomma med förnyadt förslag till tullafgifter å ifrågavarande varuartiklar, oberoende af städernas rätt till tolag, såsom varande en med bevillningen ej gemenskap egande fråga, hvars reglering på Kongl. M:1s eget nådiga godtfinnande ankommer, uti hvilket beslut såväl ridd. och adeln som presteståndet och bondeståndet den 22 s. m. instämde, med tillägg af bondeståndet, att ståndet ansåg frågan ostridigt vara af ekonomisk natur, ; men att icke desto mindre borgareståndets åtgärd till förhindrande af voteringarne om de anmärkta punkterna i förstärkta statsutskottet innefattade ett inkonstitutionelt och, putsträckt i tillämpningen, för den bestående 4 ordningen eftertänkligt steg. Häraf skönjes således dels att borgareståndet skyndade att rätta sitt fel, utan några obehagliga följder, dels att bondeståndet den tiden ansåg blotta försöket till vägran af votering öfver af 3 stånd godkända voteringspropositioner innefatta ett inkonstitutionelt och för den bestående ordningen eftertänkligt steg. Beträffande vidare tilldragelsen vid 1840 års riksdag i fråga om votering, huruvida handelsoch sjöfartsfonden samt tull-, postoch bränvinsbevillningsmedlen, hvilka då liksom ännu ingingo till statsverket, framdeles skulle, liksom allmänna bevillningen, aflemnas till riksgäldskontoret, så förhåller sig dermed på så gfätt, att sedan statsutskottet tillstyrkt, att nämnde medel skulle ingå till riksgäldskontoret , denna hemställan bifölls af borgareoch bondestånden, men afslogs af adeln och presteståndet; i anledning hvaraf statsutskottet i vanlig ordning afgaf förslag till voteringspropositioner för frågans afgörande i förstärkt statsutskott. Dessa propositioner ogillades likväl både af adeln och presteståndet ur det skäl, att de ansågo denna fråga icke tillhöra förstärkta statsutskottets afgörande, utan vara att hänföra till sådana frågor, som enligt 75 S riksdagsordningen förfalla när två stånd stanna emot två. Då likväl borgareoch bondestånden bifallit voteringspropositionerna och statsutskottet var af den mening, att frågan icke kunde förfalla, emedan den hade ett oskiljaktigt sammanhang med statsregleringen, beslöt utskottet att ställa sig till efterrättelse borgareoch bondeståndens åläggande att, oaktadt adelns och presteståndets ogillande af voteringspropositionerna, ofördröjligen låta deröfver anställa votering i förstärkta utskottet, hvarföre detsamma också anslogs att sammanträda. Detta sammanträde kom likväl icke att-äga rum, dels i anseende till den bekanta skandalen af utskottets dåvarande ordförande grefve Claes Fredrik Horn, som lät nedrifva anslaget, dels emedan riksdagen ett par dagar derefter afblåstes. Emellertid torde man häraf iakttaga, att frågan här var en hel annan än nu, emedan tvisten då gällde, huruvida frågan var föremål för afgörande i förstärkt statsutskott eller skulle förfalla, uti hvilken fråga 2 stånd stannat mot 2, hvilket utan tvifvel var ganska anmärkningsvärdt och efter vår tanka orätt å deras sida, som ogillat voteringen, men der likväl