Aftonbladet – 17 oktober 1854, sida 2

med ena benet och sugande på sin käpp med all tillbörlig nonchalance. Då han såg sin syster färdig att gå, steg han upp helt hastigt och sade: Vänta ett ögonblick, Lou! Innan vi gå skulle jag önska tala med honom ett ögonblick. Någonting faller mig in. Om ni vill gå ut i farstun, Blackpool, så skall jag säga er hvad det är. Ljus behöfs ej! Stefan följde honom ut, och Tom läste till kammardörren och höll nyckeln i handen. Hör hvad jag har attsäga! hviskade han; jag tror mig kunna göra er en god tjenst. Fråga mig ej hvad det är, ty det kan måhända ej blifva någonting af. Men det skadar ändå ej att försöka. Hans andedrägt föll som en eldslåga på Stefans öra; den var så het. Det var vår portvakt i banken, sade Tom, som bragte er kallelsen nu i afton. Jag kalJar honom vår portvakt, emedan jag också tillhör banken., Stefan tänkte: Så brådtom han har. Han talade så oredigt. Hör nu vidaren, sade Tom. När ger ni er af? Det är måndag i dag,, svarade Stefan eftersinnande, rJo, sir, så, der omkring fredagen eller lördagen. Fredag eller lördagp, sade Tom. Hör nu. Jag är ej fullt säker på att jag kan göra er den goda tjenst jag önskade, men jag kan må hända bli i stånd dertill; hvarom icke, så är ingen skada skedd. Jag vill då säga er något. Ni känner ju igen vår portvakt?j Ja mycket väll! sade Stefan. 73 Godt, svarade Tom. När ni lemnar ert arbete någon afton, innan ni beger er af, så gå af och an utanför banken en tivama eller två. Gör ej min af att säga någonting, om han skulle få ge er der, emedan jag ej ska