Aftonbladet – 17 oktober 1854, sida 2

des, och hon utbredde den och lade den på bordet. Rachael, vill ni säga honom — ty ni vet huru ni skall göra det, utan att såra honom — att det här är hans, som en liten hjelp åt honom på vägen. Vill ni bedja honom att taga emot det? Jag kan ej göra det, min unga lady, svarade hon, i det hon vände bort hufvudet; Gud välsigne er för det ni tänker på den stackars gossen med sådan godhet. Men han känner bäst sjelf sitt eget hjerta och hvad det anser för rätt.n Louise syntes på en gång förvånad, bestört och öfverväldigad af lifligt deltagande, då denne man af så mycken sjelfbeherrskning, som varit så lugn och fast under det förra samtalet, i ett ögonblick förlorade sin lugna hållning och nu stod med handen för sitt ansigte. Hon utsträckte sin, som om hon skulle velat vidröra honom, hejdade sig och förblef stilla som förut. Ej ens Rachael., sade Stefan, när han åter stod med obetäckt ansigte, kunde genom några ord göra ett sådant anbud ännu vänligare. För att visa att jag ej är en man utan allt förnuft och tacksamhet, vill jag taga två pund. Jag vill läna dem för att betala dem tillbaka, Det skall bli det angenämaste arbete jag någonsin haft, som sätter mig i stånd att ännu en gång visa min eviga tacksamhet för hvad ni nu gjort mig., Hon upptog sedeln igen och ditlade en annan på det mycket mindre belopp han nämnt. Han var hvarken belefvad, vacker eller pittoresk i något hänseende; och likväl låg i hans sätt, att mottaga gåfvan och utan vidare ord uttrycka sin tacksamhet, ett behag som lord Chesterfield ej på hundra år skulle kunnat lära sin son. Tom hade hittills setat på sängen svängande