Aftonbladet – 16 oktober 1854, sida 3

böckerna beträffar, så torde det vara en himmelsvid skilload emellan det att medgifva bruket af en handbok, som under årbundraden varit af kyrkan godkänd och med fördel begagnad, och att medge hvarje enskild att begagna hvarje enskildt hugskott Detsednare har lika litet blifvit begärdt som af nägon förordadt. I afseende på vådan har doktor Sandberg redan bäntydt derpä att kristendomens och sakramenternas väsende visserligen icke är beroende af rituaten och formuläret, äfvensom att öfveriron, der den skulle förefinnas, småniogom men säkert bortnötes der inga yttre band förefinnas som bibehålla densamma. Och då man hör talas om vådan för hela svenska kyrkan af den ifrågasatta friheten, sä frestas man fråga om katolska kyrkan lupit fara, derföre att den tillåter olika agender, eller om Lutherska kyrkan i sin helhet är hotad derföre att i Danmark, Norge och andra Lutherska länder olika handböcker begagnas än vår. Visserligen är enheten inom vår kyrka högeligen önskvärd äfven i det yttre. Men dä densa icke synes kunna bibehållas eller vinnas utan att verkliga söndringar genom dessa bemödanden hota att uppstä eller blifva större och obotliga, då synes det vara af högre vigt att söka bevara den inre trons eahet eller andans enhet genom fridens band, än den ytire rituella, hvilken under sådana förhållanden, om ej annorlunda kan ske, torde böra säsom underordnad och af mindre vigt uppoffras för den högres bevaranie. Den siste talaren, som med så mörka färger skildrat sepsratisterna i hans hemort, har dock icke sagt hvad man med dem borde företaga. Icke kan det vara meningen att låta allt vara sädant det är, lägga händerna i kors och endast klaga och anklaga. Icke bjelpes saken dermed, att man säger dem icie hafva det nit om Christum, som de förebära. Skola de kunna återvinnas för vår kyrka, så torde det ailena kunna ske genom stort tslamod i mycken kär lek, Djupt bedröfvad öfver den skildring ban fraisställt, kan jag icke undgå att till honom hemställa, huruvida han hemtat dragen i sin mörka ta7a frön dertalet af de nämnde läsarne. Äfven jag har känt 3. k. läsare till icke ringa antal på olika orter; meu jag möste hembära sanningen det vittvesbörd, att on: en eiler annan af dem gjort sig skyldig till säda: ondska och brott, hvarom han talat, tierfalet dock öfverallt gjort sig kända för sedlighet, ordving och yttre gudaktighet. Och denna min erfarenbet tordicke jäfvas af de många inom detta stånd, som med frågavarande personer kommit i närmare beröring. Mig synes det derföre vara en förfärlig dom och läng: skiljd från rättvisan att pistå det den utkastade teckniugen skulle innebära några utmärkande drag hos s. k. läsare eller separatister. För min del mäste jsg mot den på det allvarligaste protestera. Af nu arförda skäl kan jag ej gilla utskottets förslag, och har unnit mig nödgad att i ståndets protokoll förvara lessa mina äsigter, för att icke blifva delaktig i det uosvar, som mig synes af dess bifallande härflyta.