TE NN I Monitören läses: Krigsministern har från marskalk S.t Arnaud emottagit efterföljande berättelse jemte densamma åtföljande skrifvelse: ,Bivuaken i hufvudqvarteret vid Alma, den 21 Sept. 1854. Herr marskalk! Min telegrafdepesch af gårdagens tatum har i korthet redogjort för tilldragelserna i laget vid Almafloden. Här inneliggande, i största nast nedskrifna skizz skall ge er en fullständig ide lerom. Ni skall af den kunna bedöma de svårigheer vi hade att dfvervinna för att bemäktiga oss dessa ruktansvärda positioner. Almafloden har ett slingande lopp med branta stränder; vaden äro svåra att passera och sparsamt förekommande. I bakgrunden if den med träd, trädgårdar och hus betäckta dalen och i byn Burluk hade ryssarne uppställt en massa äl skyddade och med förträffliga skjutgevär försedda iraljörer, som emottogo vära kolonner med en ganska liflig och besvärande eld. Den kringgäende rö-else, som befälbafvaren för andra divisionen, general Bosquet, med mycken insigt och kraft verkställde på högra flygeln, hade med lycklig verkan röjt väg för 1e andra divisionernas och engelska armeens marsch Tamät. Icke desto mindre kunde den afsöndrade ställning generalen, som en lång tid befann sig med 20 enda brigad på kullen, intagit, blifva farlig, och seneral Canrobert måste derföre understödja den med ett kraftigt anfall i den riktning en af de på skizzen uppdragna linier antyder. Jag lät understödja honom med en brigad af fjerde divisionen, som jag hade i reserv, under det den andra brigaden af samma division med general Bosquet i spetsen aftägade till ans bistånd. Tredje divisionen marscherade, med engelska armen på sin venstra sida, rakt på medelvunkten af positionen. Det var aftaladt med Raglan stt hans trupper skulle på venstra sidan utföra en kringgående rörelse, svarande mot den, som general Bosquet verkställde på högra. Men oupphörligt hotad vt kavalleriet och öfverflyglad af de på höjderna stäende ientliga trupperna mäste engelska armåens venstra flank afstå från att utföra denna del af den uppgjorda plauen. Den samfälta rörelsen verkställdes i ett ögonblick, då general Bosquet, skyddad af flottan, visade sig på höjderna. Trädgärdarne, frän hvilka de ryska tiraljörerna underhöllo en ganska liflig eld, blefvo snart besatta af vår linie. Värt artilleri närmade sig 4 sin sida till trädgärdarne och öppnade en lifig xanonad mot de ryska bataljonerna hvilka uppställde sig på sluttningarne för att understödja sina tillbakasikande tiraljörer. Vära trupper trängde på med otrolig djerfhet och följde dem till sluttningarne och jag försummade icke att kasta min första linie midtigenom trädgärdarna. Hvar och en framträngde der aan kunde och vära kolonner uppklättrade för höjderna under en gevärsoch kanoneld, som ej kunde fördröja deras mar ch. Höjderna höllos besatta och jag bortskickade min andra linie till understöd ät den första, som störtade framåt under ropet: lefve kejsaren! Reservartilleriet hade å sin sida framträngt med en raskhet, som de i vägen liggande floderna och de branta sluttningarne gjorde svärt att begripa. De till högslätten tillbakadrifna fientliga bataljonerna Iröjde icke att vexla kanonadoch gevärseld med vära linier, hvilken eld slutades med deras definitiva itertäg i full oordning, hvilket lätteligen skulle för. vandlats i vild flykt, om jag egt nägra tusen ryttare till hands. Natten inbröt och jag måste vara betänkt på att förbereda mig till bivuakering på ett ställe der vatten fanns i grannskapet. Jag kamperade på sjelfva slagfältet, medan fienden försvann vid horisonten, emnande terrängen betäcktimed sina döda och särade, .f hvilka han dock medtagit ett stort antal. — Medan dessa tilldragelser timade på högra flygeln och i centern, gick den engelska armåeens linie öfver fioden vid byn Burluk och vände sig mot de ställningar, hvilka ryssarne befästat och der de hade samnandragit betydliga massor; ty det hade icke fallit dem in att de emellan denna punkt och hafvet belägna och af en naturlig graf skyddade branta sluttaingarne skulle kunna med väld tagas af våra trupper. Engelska armeen mötte således ett ganska fast organiseradt motstånd. Den strid hon utkämpat har varit den mest hårdnackade och gör vära tappra alligrade den största heder. På det hela, herr marskalk, är slaget vid Alma, i hvilket mer än 120,000 man med 180 kanoner deltagit, en lysande seger, och den ryska armeen skulle aldrig ha bemtat sig efter densamma om, säsom jag ofvan yttrat, jag haft kavalleri för att uppfänga den demoraliserade och helt och hället upplösta nanterimas:orna som drogo sig tillbaka framför oss. Detta slag bekräftar på ett lysande sätt våra vapens öfverlägsenhet vid början af detta krig. Det bar i högsta grad skakat det föriroende ryska armen satte till sig sjelf, isynnerhet uti de långt förut förberedda ställningar hvari den inväntade oss. Denna armå bestod af 16:e och 17:e ryska inofanteridivisionerna, en brigad af 13:e och en af 14:e reservdivisionen, fotjägare af 6:te kären, beväpnade med tige gevär, för aflänga kulor, af fyra artilleribrigader, bland hvilka tvenne ridande, och af en brigad af reserv-belägringsparken, hvilken bestod af 12 st. af svår kaliber. Kavalleriet räknade omkring 5000 hästar, och det hela kan skattas till omkring 50,000 man, hvilka kommenderades af furst Menschikoff i egen person. Det är svårt att beräkna den ryska armåens förlust; den måste vara ansenlig, om man dömer efter de döda och sårade, som icke kunde medtagas, och som äro i vära händer. I dalgångarne vid Alma, på slätterna derframför, på den terräng der engelsmännen togo sin ställning är marken betäckt med mer än 10,000 gevär, tornistrar och andra utredningspersedlar. Vi hafva användt denna dag att begrafva deras döda öfverallt hvar de anträffades och att vårda deras sårade, som jag lät transportera med de våra till flottan för att föras till Konstantinopel. Alla ryska officerare, generalerna inbegripna, äro klädda i soldaternas grofva kappor, och det är derföre svårt att urskilja dem bland de döda eller det lilla antalet fångar som vi kunde göra. Det är likväl säkert att bland dem som engelska armåen tagit, figurera två generaler. Slaget vid Alma, i hvilket de allierade arm6erna gifvit hvarandra ömsesidiga panter, som de aldrig kunna glömma, skall ännu närmare och varaktigare tillknyta det band, som förenade dem. Den ottomaniska divisionen, hvilken vid divisionen Bosquets öfverflyglipgsmanöver marscherade till d-nnas understöd, har visat underverk af snabbhet för att hinna upp Ppå linien, då den följde strandvägen, som jag anvisade densamma. Den har icke kunnat taga någon verksam del i striden, som utkämpades förr än turkiska divisionen kom fram, men dessa trupper visade en stridslust som minst var lika liflig som vår, och jag gläder mig att kunna säga att jag lägger stor vigt på dessa förträffliga truppers bistånd. Hvar och en har på ett lysande sätt fullgjort sin pligt, och det blir mig svärt att göra ett val mellan de truppkärer, officerare och soldater, som visat mesta tapperheten, och skola särskildt omnämnas. Jag har redan i denna rapport fästat uppmärksamheten på den, vigtiga rol som divisionen Bosquet spelat vid deras kringgående rörelse, under hvilken dess första brigad, ensam uppställd på höjderna, länge förblef utsatt för elden från fem batterier. Den första divisionen har uppklättrat på höjderna på deras. brantaste sidor med en ifver, hvartill dess chef, general Canrobert gaf densamma exemplet. Denne utmärkte gen-ral har blifvit särad i bröstet af ett granatstycke; men han kunde förblifva till häst ända till slutet af träffningen och hans sär kommer ingalunda att hafva nångon svärare följd. Den tredje divisionen, med största ifver anförd af prins Napoleon, har tagit den mest lysande andel i den strid som fördes på högslätten, och jag hade lyckan att i truppernas närvaro lyckönska prinsen. General Thomas, befälhafvare för andra brigaden af denna division, sårades illa af ett skott, då han energiskt förde sina trupper till anfall på högslätten. Den andra brigaden af divisionen Forez, som tågade den andra divisionen till hjelp, har under befäl af general Aurelle värdigt deltagit i striden. Löjtnant Ser RR VE VV