Aftonbladet – 16 oktober 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 16 Okt. Såsom man beklagligtvis kunde vänta, hafva icke heller i dag bondeståndets ledamöter infunnit sig till votering i förstärkt statsutskott angående bränvinsskatten. Vid uppropet svarade endast tio af detta stånds ledamöter, således tre mindre än i fredags afton. Det synes iför öppen dag således, att de främmande inflytelser som till allmän bedröfvelse i denna fråga beherrskat det värda ståndet, ända intill slutet ansträngas, till skada för ej blott bondeståndets intressen, utan — hvad värre är — till skada för degs heder och anseende. Det är sannolikt att de uteblifne handlat ur en motsatt öfvertygelse, och ansett sin heder fordra en så boålad konseqveng, d. v. s. att obarmhertigt tillsluta öronen för sunda förnuftet och utan betänkande hörsamma de dåliga impulserna, åt hvilka man en gång kommit att hängifva sig. Det är utan tvifvel denna falska hederskänsla, som dikterat det förnyade bemödandet att undandraga sig votering. Om pluraliteten af riksstånden här hade beslutit att beträda en ny, äfventyrlig och alldeles oförsökt bana, skulle vi i det längsta hafva haft, om ej ett ord till undskylian, åtminstone ett ord om öfverseende med den inskränktare åskådning, som hos bondeståndets föga litterata och föga beresta medlemmar kunde vara naturlig. Men nu förhåller sig saken annorlunda.. Den väg för hvilken den allmänna meningen och de tre första stånden förklarat sig, är densamma hvarpå i alla andra europeiska länder åkerbruket, välståndet och sedligheten närmat sig en allt högre och högre ståndpunkt. Mäjoriteten af bondeståndet vill, för att ej gifva dementi åt någon förstucken vän och rådgifvare, icke att svenska folket skall beträda en sådan väg, som visat sig välsignelserik för andra, högre odlade och rikare folk; den vill att svenska folket ännu länge skall stå qvar och trampa i samma spår, med dranken, husbehofspannan och lönkrogen till utmärkande sinnebilder, och motståndets sakförare våga tala om sina kommittenters, om allmänhetens bifall! Bondeståndet skulle vara en målsman för alla dem som arbeta på jordens fruktbargörande, ej blott den rike helgårdsbonden, som med sin husbehofspanna till afsalu tillverkar tusentals kannor af rusdrycken, utan ock för jordbrukaren i mindre vilkor, för torparen och dagakarlen. Huru utöfvar ståndet detta målsmanskap för den fattige, detta uppdrag, som borde vara dyrt och heligt för hvarje svenskt hjerta? Med det undseende som i hela denna frågas behandling karakteriserat de tre stånden, bar äfven i dag den tillämnade voteringen blifvit uppskjuten, för att om torsdag middag definitift ega rum. Fre dagars ytterligare betänketid är således lemnad åt bondeståndets medlemmar, för att bestämma sig, huruvida de vilja medverka till en af hela nationen efterlängtad samhällsförbättring, samt i någon mån dela förtjensten af att hafva tillvägabragt den, eller de ännu för sista gången skola erbjuda ett vanmäktigt motstånd mot ett beslut, som de lyckligtvis hvarken kunna förhindra eller ens längre fördröja. — De i dag af bondeståndet valde suppleinter i förstärkt statsutskott för att votera om AT ingen å bränvinstillverkning äro fölande : Erik Ersson, från Stora Kopparbergs län; Anders Jonsson, från Östergötland; Jacob Lindby, från Gottand; Erik Ersson, från Gefleborgs län; Daniel. Danielsson, från Örebro län; Jöns Andersson, från Malmöhus län; Johan Johansson, frän Örebro; Sandstedt, rån Jönköpings län; Anders Andersson, frän Östersötland; Ola Persson, från Blekinge; GCarl: Nilsson, rån Östergötland; Johan Johansson, från. samma län; Jonas Petter Danielsson, från Kalmar län; Anders