skänka mig din uppmärksamhet för en half minut, skulle jag önska att få utbyta ett ord eller två med dig. Du sade nyss att du ej hade någonting att berätta oss om den här saken. Är du fullkomligt viss derpå, förrän vi gå vidare ? Sir, jag är viss derpå. Här ser du en gentleman från London (mr Bounderby gjorde härvid en rörelse med tummen åt mr Harthouse till) en parlamentsledamot. Jag skulle önska att han finge höra ett litet kort sarotal mellan mig och dig, i stället för en direkt framställning af saken. Ja vet visserligen på förhand hvad det skall bli; ingen kan veta det bättre än jag, kom väl ihåg det! — i stället för att mottaga det på god tro från min mun. Stefan böjde sitt hufvud för gentlemannen från London och röjde en större förlägenhet än vanligt. Han vände ofrivilligt sina ögon mot sin förra tillflyktsort, men vid en blick från detta håll — uttrycksfull men ögonblicklig — fästade han dem på Bounderby. Nå, hvad är det nu du klagar öfver ? frågade Bounderby, : Jag har ej kommit hit, sir,, påminte honom Stefan, för att klaga. Jag har komisit emedan jag blifvit efterskickad. Hvaröfver brukar då du och dina likar i allmänhet klaga? upprepade Bounderby, läggande armarne i kors. — Stefan betraktade honom med någon tvekan för ett ögonblick och tycktes derpå fatta sitt beslut. bSir, jag har aldrig varit i stånd att säga hvad det är, ehuru jag känt min goda del deraf. Vi äro inspunna i en trasselhärfva, sir. Se omkring er i staden — så rik den är — och se den hop af folk, som blifvit sammanförd att bo här för att väfva och karda och släpa sig fram — ett och detsamma