och de skola bli som en och ni som en annan, med en kolsvart ogenomtränglig verld emellan er, jemt lika lång eller kort tid som ett dylikt elände kan vara. Att ej närma sig folk med vänlighet, tålamod och uppmuntrande ord skall aldrig kunna bota det, tills solen förvandlas till is. Sist af allt, att värdera dem som så och så många hästars kraft och behandla dem som de vore siffror i en summa eller machiner utan tycken och böjelser, utan minne och känsla, utan själar att uttröttas, utan själar att hoppas, detta skall aldrig kunna bota det tills verlden förgås.n Stefan stod med den öppna dörren i handen, väntade att få veta, om man ville honom något mera. Stanna ett ögonblick, sade Bounderby, ytterligt röd i ansigtet. Jag sade dig sist du var här med en klagan, att du gjorde bäst i att upphöra med det der. Jag sade dig då också, som du mins, att jag redan spårade guldskeden. oo pJag spårade den ej sjelf, sir; det kan jag försäkra er., Nu är det temligen klart för mig, att du ir en af de der gynnarne som alltid ha näsot att klaga öfver. Och du går omkring och sår ut missnöje och befordrar det till växt. Och det är hvad du gör, min vän., Stefan skakade på hufvudet, med en stum försäkran att han hade annat att tänka på. Du är en sådan brummande och surmujen brushane, sade Bounderby, att till och ned din egen Förening, de som känna dig bäst, ej vilja ha någonting med dig att skaffa. Jag trodde aldrig att det folket kunde ha rit något. Men jag vill säga dig en sak så sod som två. För ovanlighetens sgkull vill ag i denna sak så till vida förena mig med lem att jag ej heller vill ha någonting med lig att göra.