Aftonbladet – 12 oktober 1854, sida 1

hans läpp darrade; men han stod tyst medi sin venstra hand mot bakan, i väntan på att bli hörd. Der fanns en ordförande att leda öfverläggningarne, och denna myndighet tog nu saken om hand. Mina vänner,, sade han, i kraft af mitt åliggande som er president ber jag vår vän Slackbridge här, som måhända tagit den här saken litet för hett, att sätta sig, medan vi höra på Stefan Blackpool. J kännen honom af hans olyckor och hans goda namn. Härpå skakade ordföranden hjertligt hans hand och satte sig ned igen. Slackbridge satte sig också, torkande sin flottiga panna, — alltid från venster till höger och aldrig tvertom. Mina vänner, började Stefan, medan en dödstystnad berrskade omkring honom; njag har hört hvad man sagt om mig och skall troligen ej kunna motsäga det. Men jag ville heldre att ni hörde sanningen om mig sjelf från mina egna läppar än från någon annans, ehuru jag aldrig kunnat tala inför så många utan att trassla in mig och komma af mig., Slackbridge skakade sitt hufvud, som han tänkte skaka det af sig i sin bitterhet. Jag är den enda af alla arbetarne i Bounderbys fabrik som ej går in på de föreslagna åtgärderna. Jag kan ej gå in på dem. Mina vänner, jag tviflar på att de skola göra er något godt. Snarare skola de göra er ondt. Slackbridge lade armarne i kors och skrattade sarkastiskt. . Men det är ej så mycket derför som jag ej vill förena mig med er. Om det var allt, skulle jag gå med de andra. Men jag har mina skäl — mina egna skäl, hvarför jag är förhindrad; icke blott nu utan alltid — alltid, hela lifvet igenom. Slackbridge sprang upp och ställde sig bredvid honom, skummande och fräsande: