Aftonbladet – 11 oktober 1854, sida 2

räddas. — — I Göteborgs Handelstidning för den 7 dennes läses: Engelska linieskeppet Ajax, förande 58 kanoner, samt Cumberland, kapten H. Seymour, förande 74 kanoner, hafva i går f. m., på resa till England, anvkrat ä Winga sand. Sistnämnda fartyg har mistat en del af gallionen genom sammanstötning med en fransk ängbåt, Cocyte, som dervid förlorat mesanmasten. ——— LL Landsortspressen om förökvingen af det mindre kreditivet. I Bohus Läns Tidning, yttras: Borgareoch bondeståndets välbetänkta anmärknivgar i fråga om regeringens fordran på mindre kreditivets förhöjning med 1!, million rdr bko utöfver den vanliga millionen visa en beslutsamhet, att nu söka göra ett slut på missbruket, att emot våra grundlagars anda, som afser att national-representationen skall få dei och kunnsa ingå i pröfning af de hbehof hvartill folkets skattemedel skola användas, regeringen blott äskar nya eller ökade kreditiver för försvarsverken, utan att framligga huru de redan anslagna medel blifvit använda. De två ståndens hand lingssätt i denna sak är redan af stor betydelse; och troligen blifver det af ännu större, i fall icke statsutskottet ombehandlar frägan med mera öppenhet och omtanka än vid förra tillfällena under denna riksdag, då en gång nära 600,000 rdr och sedan 2!, millioner, på nog lösa uppgifter om ändamälet, beviljades, och utan all utredning huru de stora b-hofven kunde vppståit, efter de betydliga anslag försvarsverken förut, vid sednare riksdagar bekomrait. Det är all anledning, att detta motstånd tillregeringens proposition, hvilket haft så mycket skäl för sig, derest ej behofvet af medlen på ett öppet och ärligt sätt ådagalägges för nationen, vunnit bifall af en stor del, säväl riksdagsmän som andra offentliga personer, hvilka förut icke tagit parti atan varit likgiltiga äs dare, i förlitande på regeringens pliktkänsla. Många yttra högt sitt ogillande af sättet hvarpå regeringer förfar, genom dessa tforisatta kreditiv-anspråk; och här har synbarligen en söndring uppstått, inom icke endast det konservativa lägret, utan till och med inom sjelfva det ministeriella partiet. Man finner, au det ej stär rätt till i mycket, som man förut icke egnat stor uppmärksamhet; och nägot godt torde derigenom kunna uppstå. — Ur den i Fahlun utkommande tidningen Dalpilen meddela vi följande utdrag ur en längre artikel: Det af regeringen begärda förhöjandet af lilla kreditivet har icke untgålt att väcka en särdeles uppmärksamhet I kasom ständernes redan till en del uttalade tanke i afseende på beviljandet. Bondeståndet har i detta i hänseende visat en bestämd opposition emot förslaget, hvilket troligen icke mött ett dylikt motstånd, derest det blifvit framställt af en minister, som vore i besittning af landets ode!ade förtroende. Svensken har aldrig, då det gällt atthäfda den gamla krigaräran och uppehbälla landets anseende, dragit sig tillbaka, icke skytt uppoffringar af både blod och penningar, men, han ha: velat klart se det ändamål hvarför dessa uppoffringar begäras, i nan han fogat sig efter önskningar, hvars resultater ligga i ett dimombhöljdt fjerran. — Hade regeringen kunnat eler velat bevärdiga den andra statsmakten, Rikets Ständer, en upplysning om hvad nyttigt och godi man åstadkommit med de ofantliga summor som krigsbudgeten slukat under de sednaste 40 åren, så hade sskerligen, oaktadt den i sommar spelta komedien beväpnad neutralitet, resultatet blifvit mindre malörtblandadt, och detta så mycket mera om ministrarne kunnat lyckas ingifva förtroende till att den nu äskade för öjningen är af behofvet påkallad och ait den ändamålsenligt kommer, i händelse af bevillving, att användas,. — Örebro Nya Tidning) meddelar likaledes om detta ämne en längre artikel, hvarur utrymmet endast tillåter oss att utdraga följande: Uti regeringens proposition att bestumma det s. k mindre kreditivet till 2!, millioner. derutaf 2 millioner kunna lyftas för militära ändamäl, ligger fördenskull ingenting mot grundlagcus ordalydelse motsägande, emedan det låter tänka sig att krigsmaterielen kan vara i det bristfälliga skick, att. derför behöfves en siörre summa än för armeens sammandragning vid inbrytende krig. Men då det nu är fullktomligt kändt; att svält det förlidne vår begärda och erhållna förskotisansiaget, som större delen af hvad under detta ärs lopp blifvit lyftadt på det beviljade kredit:vet för peutralitetens upprätthailande, användts jost till raaterie ens istindsätrande, och man temligen säkert tror sig-vesa att mer än en miliiod ännu återstär olyftad utsf detta kreditiv; så tycks det för oinvigda ögon vara iomligen klart att denna öterstod, tillika med dena halfva rmillionen på det vanliga s. k. mindre kreditivet, borde fullt förslå till materielens ytterligare komplettering intill nästa sommar, — till hvilken tid man bör förestålia sig at; regeringen måste hafv. definiuit bestämt sia poliuik — äfvensom till att hälla nögon st rre styrka på rikets fästningar, om sådant skulle anses behöfl gt. Skulle regeringen vid den tiden hylla samma neutralitetspolitik som nu, så lära väl ej så lätt Rikets Ständer, lika litet som det öfriga svenska folket, kanna begripa hvartill större truppsammandragningar skulle ijena mera nästa är än detta. Endast för militäriska öfaoingslexar har väl icke mingen lust att göra stora päkos ningar, då rikets tillgångar så väl behöfvas för jernvägar och andra produktiva ändamål, för hvilka ständerna nu med berömhig ifver tyckas nitälska. Skulle ceremo:s Kongl. Maj:t till nästa vår följa en annan politik, ön den nu så kära neutraliteten, så har han ju stora kreditivet att till en början tillgå, och detia bör vara fullt tillräckligt för truppsammandragningarne, tills ständerna efier utfärdad kallelse hinna sammankomma, helst vär man betänker att det erfordras nära på en hel månad innan trupperna efter uppbrottsorderna hinna samlas på vanliga mötesplatser, för att sättas i marsch mot kusterna. Äfven bör man ihägkomra att just vid den tiden, elier i början af Moj, ingå skatterna, så att ränterierna då åro väl försedda med mynt för de nödiga marschkostnadernas bestridande. För öfrigt kunna ju Rikets Stänier för denna gäng bestimma det s. k. större kreditivet något högre än vanligt, om statsutskottet så skulle pröfva nödigt för rikets säkerket. Hade H. M. Konungen i tid aflågsnat de rädgifvare, mot hvi!ka halfva representationen uttalat ett bestämdt ogillande, och hvilka lidit de komplettaste nederlag uti fiera vitalfrägor i alla stånden, så hade saken måhända icke haft det bjerta utseende som för närvarande; men när han icke täckts fästa afseende vid representationens önskningar, sä bör det icke heller förefalla honom oväntadt, att i en så ytterst vigtig fråga som denna är för hela landet, röna en motsvarande obenägenhet för sina önskningar, helst när denna ohenögenhet har så högt talande skäl. TEATER. Kongliga Operan. Måndagens representation var ett af dessa tillfällen, då väntan, tvifvel, undran, församla scenens och sångens alla vänner framför de ominösa tiljorna — de båda nya acqvisitioa A ft ft FR a mA mm LA