Aftonbladet – 10 oktober 1854, sida 3

jo icke mer än 50 rdr. Gjord uppmärksam på at han vid förra förhöret förnekat att hafva jemte hu stru Lundin varit i Södertelje, svarade han jag va der för att få ett prestbetyg, emedan jag ville ge mig af från Stockholm sedan verkgesällen Anderssor fått reda på att jag icke hette Sandqvist, utan un der hamn af Frid blifvit straffad för andra resar stöld och någon tid häktad och tilltalad för tredje resan, ehuru jag blef frikänd. Tillfrågad om har förvarat sina penningar i en portemonaie svarade han nej uti en röd saffiansplånbok med klaff, och håns förlägenhet var synbar, då hr polismästaren förevisade den af mannen Lundin uti skogen påträffade plånboken, hvilken till alla delar öfverensstäm. de med den beskrifning som Frid sjelf afgifvit, och derefter såväl den åt hustru Lundin inköpta ringen som klädningstyget. Sedan hustru Lundin blifvit förekallad, uppmanades Frid äterigen att bekänna, men han fortfor att i sväfvande ordalag yttra: ,jag kan ingenting bekänna. Frid återfördes då till häkte med tillkännagifvande att han åter skulle i mörk cell insättas. Någon stund derefter, sedan Lundell blifvit förehemtad och uppmanad att bekänna hvarest Frid nedgräft den af honom hos hustru Lundin hemtade penningekluten men sädant icke ville uppgifva, förehemtades Frid ånyo, som blef då underrättad om att endast hans bekännelse kunde rädda makarne Lundin från häkte. Det oaktadt fortfor han likväl att neka, ehuru hustru Lundin under tärar yttrade: ,kära Sandqvist bekänn, om icke för min skull, ätminstone för mina värnlösa barns; ty Sandqvist har ju stått fadder åt det yngsta som jag mäst föra med mig i häkte; kom ihäg det dyra löfte han iklädt sig. En djup tystnad rådde i sessionssalen, och det var skakande att se den ine striden mellan behofvet ati erkänna brottet och föresatsen att förneka det. Under djupa suckar svarade han äter nnej. Tillfrägad hvarföre han efter sitt gripande under färden hit frågat konstapeln Thorssell: hvilken är värst, den som mördar eller den som flär, förblef han stum och kunde ej afgifva nöjaktigt svar. Han återfördes derefter till cellen, hvarefter målet uppsköts. Makarne Lundin tillätos att tillsvidare vistas på fri fot och begifva sig hem, och då de uppgåfvo sig sakna alla medel att färdas den Ö mils långa hemfärden, erhöllo de af polismästaren 4 rdr bko; men förstindigades att nästa måndag ånyo iakttaga inställelse. De penningar som, förutom de redan inlemnade, ou auträffats, bestå af följande sedlar och valörer: Af Rikets Ständers bank: 1 sedel å 500 rdr bko, n:o 61,798, Litt. S.; 1 dito n:o 61,410, Litt. K. — Af Göteborgs privatbank: 1 sedel å 100 rdr bko, n:o 7991, Litt. A.; 1 dito n:o 7794, Litt. A.; 1 sedel å 10 rår bko, n:o 22,441, Litt. A. — Af Östgöta en skilda bank: 1 sedel å 33 rdr 16 sk. bko, n:o 4184, Litt. B.; en dito n:o 4185, Litt. B. — Af Smålands privathanks 1 sedel å 6 rdr 32 sk. bko, n:o 19,898, Litt. EK. — AÅrbetskarlen Jonsson, anställd vid bäraregillet, hade i går afton jemte sin kamrat varit sysselsatt med att från riddarholmshamnen på båt forsla en resandes effekter till Norrmalm, men träffades ä Gustaf Adolfs torg ögonblickligen af en slagattack hvaraf han nedföll död. Liket aftördes till bärhuset och kommer att undergä läkarebesigtning.