Aftonbladet – 10 oktober 1854, sida 3

vårdslösa ställning och betraktade honom med samma blick. Valpen gick hem och lade sig. Om han haft något medvetande af hvad han gjort denna afton och varit mindre en valp och mera en broder, skulle han tvärtemot på halfva vägen tagit af i en af gränderna ned till den stinkande floden, som var färgad svart, gått till hvila i den för alltid -och skylt sitt ansigte under dess smutsiga vatten. TJUGONDE KAPITLET. O, mina vänner, ni förtryckta och förtrampade arbetare i Cotetown! O, mina vänner och medborgare, slafvar under en jernhård och grym despotism! 0O, mina vänner och bröder! Jag säger eder, den stund är kommen, då vi måste sluta oss tillsammans som en makt, och trampa i stoftet dessa förtryckare, som alltför länge gödt sig afrofvet från våra familjer, af svetten från våra pannor, af våra händers arbete, af våra armars senor, af mensklighetens gudaborna, herrliga rättigheter och broderskapets heliga och eviga privilegier! Bravo! Hör, hör, hör! Hurrah l! och andra rop höjdes i många stämmor från olika delar af den tätt packade och qväfheta salen, i hvilken talaren, uppklifven på en plattform, gaf ifrån sig detta och hvad annat munväder han hade i sig. Han hade deklamerat så, att svetten lackade af honom, och var lika hes som Het. Genom att skrika så mycket lungorna förmådde, knyta näfvarne, rynka ögonbrynen, bita ihop tänderna och svänga med armarne, hade han vid det här laget tagit sig så nära, att han nödgades hålla upp och begära ett glas vatten. (Forts. följer).