Aftonbladet – 10 oktober 1854, sida 3

gifte sig. Hon brukade beklaga sig för mig att hon ej hade någonting att förströ sig med, och jag ser ej att hon sedan dess kan ha fyllt -denna brist. .:Men det gör henne detsamma5,; tillade han med en ytterst skarpsinnig min och ett blossande på cigarren; flickor finna sig i alla förbållanden.s Då jag i går afton gjorde ett besök ibanken för att skaffa mig mr Bounderbys adress, träffade jag-der på en gammal fru, som tyckes -hysa en stor beundran för er syster,, anmärkte mr James Harthouse, i det han bortkastade den sista lilla återstoden af cigarren, som han nu rökt ut. Mamma Sparsit?, sade Tom, vAh! harni redan sett henne? Hans vän nickade. Tom tog cigarren ur munnen för att med så mycket större uttryck kunna tillsluta sitt öga (som började bli svårhandterligt). och flera gånger slå sig på näsan med pekfingret. Hvad mamma Sparsit känner för Lou är mer än. beundran. Kalla det vänskap, kalla det den oegennyttigaste hängifvenhet. Mamma Sparsit brukade aldrig sätta sin nattmösa på Bounderby, när han var ungkarl; nej långt derifrån ! Dessa voro de sista rediga ord som yttrades af valpen innan en tung dvala föll öfver honom. Ur denna väcktes han af en obekaglig dröm, att någon sparkade till honom och att en röst sade: Vakna upp, det är sent. God natt! Han hade en annan kuriös dröm, att han följdes hem af en uppassare på hotellet gegenom en dimma, hvilken, sedan den förorsakat honom mycket hufvudbry, slutligen förvandlade sig till den största gatan i staden. Han gick derpå hem temligen ledigt, ehuru ej fri från en hemlig känsla af sin nya väns närvaro och inflytande — alldeles som han någorstädes i luften stode utsträckt i samma