Mr James Harthouse, som händelsevis ertappade Toms öga under denna mönstring, anmärkte att han ej drack någonting och fyllde hans glas med sin egen förnämt vårdslösa hand. ;Tackars, sade Tom. ,Tackar, Nå, mr Harthouse, jag hoppas ni fått er en god dos:s af gamla Bounderby i afton. Tom sade detta med det ena ögat tillslutet och illparigt plirande öfver glaset på sin värd. En mycket bra karl! svarade James Herthouse. ,Så—å, ni tycker det? sade Tom och tillslöt åter sitt öga. Mr James Harthouse st g småleende upp från sitt hörn af soffan och ställde sig m-d ryggen mot kaminen och benen utströekta, utblåste en rökhvirfvel och anmärkte: ;Hvilken lustig svåger ni ärl!a Hvilken lustig svåger gsmla Bounderby är, menar ni välv, sade Tom. Ni är mig en stor satirikus, Tompn, sverade mr James. . Det låg någonting så särdeles angenömt uti att stå på så förtrolig fot med en sädan värd, att kallas Tom af en sådan röst, att så snart befinna sig i ett så ogeneradt förhållande till sådana polissonger, att Tom var utomordentligt nöjd med sig sjelf. Ah, jag bryr mig inte om gamla Bounderby, sade han, om det är det ni menar. Jag har alltid kallat gamla Bounderby vid samma namn när jag talat med honom och jag har alltid tänkt om honom på samma sätt. Jag tänker nu ej krusa för gamla Bonderby. Det skulle vara något väl sent på dagen. Hvad mig beträffar, gör det ingenting,, svarade James; men tag er i akt när hang hustru är närvarande!x Hans hustru?, sade Tom. Min syster Lou? Ja, det var visst värdt!s Och han