RIKSDAGEN. Borgareståndet fortsatte i går afton ytterligare föredragningen af särskilta utskottets utlåtande n:o 20, i anledning af riksständens beslut och återremisser vid behandling af utskottets betänkande n:o 13, med förslag till förordning angående vilkoren för bränvinsförsäljning. Ehuru ännu icke hela betänkandet är medhunnit, vilja vi likväl återgifva en kort redogörelse för den hittills förefallna diskussionen. sS 1-4 antogos utan öfverläggning. Angående 5 uppstod en långre debatt. Bestämmelsen, att minuthandel med eller utskänkning af bränvin ej finge ske i samma gård, der annan sådan handel drifves, hvartill särskildt tillstånd erfordras, mötte motstånd af hrr Hasselrot, Palander och Gezelius, hvilka ansägo minuthandel med bränvin lämpligast kunna ske i förening med annan handelsrörelse, samt af hrr Nygren, Asker, Åsbrinck, Boman och Nordvall, hvilka yrkade antagandet af grefve Mörners i sin reservation föreslagna lydelse af paragrafen. Hr Henschen ville, att 1 och 3 mom. af 4:a skulle utgå; hvaremot hr Lund förordade S;n, sådan den i utskottets först afgifva förslag varit lydande, Hr Sundblad försvarade :n, sädan den nu dr Utan votering antogs slutligen grefve Mörners förslag. 6:te föranledde ej diskussion. 2 mom. i 7 förändrades, på yrkande af hrr Hasselrot, Malmborg, Mechel och Henschen, i den syftning, att det kanntal bränvin, som genom minuthandel, och det som genom utskänkning må anses komma att under försäljningsäret i staden föryttras, icke skulle ligga till grund för bestämmande af antalet minuthandel och utskänkning, emedan för en sådan beräkningsgrund det icke funnes någon norm. Beträffande 2 mom. af samma 4, ville hr Hasselrot hafva den redaktionsförändring, att, i stället för orden: ej heller sådana näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten och stadens äldste åro ense, det skulle heta: nän det stadens äldse eller magistraten tillstyrkta; ty det kunde hända att dessa icke voro ense. Hr Henschen försvarade momentets nuvarande lydelse, emedan hr Hasselrots förslag kunde leda till ett förökadt antal krogar. Hr Boman förenade sig med hr Hasselrot, Hr Nygren trodde, att i en stad, der magistraten utgjordes af en borgmästare samt möjligen en krögare som rådman, det icke kunde skada, att stadens äldste i denna fråga hade något att säga. Hrr Björck och Asker gillade momentets ordalydelse, emedan det förutsatte, att magistraten efter stadens äldstes hörande skulle bestämma antalet, och magistraten borde anses uttrycka kommunens tanka. Mom. gillades.