loppet af aftonen och visade ett ovanligt tycke för honom. Slutligen då han uppstod för att! återvända till sitt hotell och ej var fullt säker på om han skulle kunna hitta vägen nattetid, erbjöd valpen genast sin tjenst som vägvisare och gick ut med honom för att följa honom hem. NITTONDE KAPITLET, Det var högst märkvärdigt att en ung gentleman, som blifvit uppostrad under ett helt system af onaturligt tvång, skulle vara en lögnare; men så var säkerligen fallet med Tom. Det var högst sällsamt att en ung gentleman, som aldrig varit lemnsd: åt sin egen ledning för fem minuter i sänder, skulle vara ur stånd att styra sig sjelf; men så var förhållandet med Tom. Det var al!deles oförklarligt hur en ung gentleman, hvars fantasi byfvit qväfd i vaggan, ännu kunde hemsökas af dess ande i skepnad af grof sinlighet; men ett sådant vidunder var utan allt tvifvel Tom. Röker ni? frågade mr James Harthouse, då de kommo fram till hotellet. Det var en fråga det, sade Tom. Han kunde ej underlåta att be Tom stiga upp, och Tom kunde ej underlåta att stiga upp. Tack vare en kylande dryck som ver lämpad efter vädret, men ej så svag som den var svalkande, och tack vare en finare cigarr än som stod att få köpa i denna del af landet, befann sig Tom snart i en synnerligen upprymd och ogenerad sinnesstämning i sitt hörn af soffan och mer än någonsin böjd att beundra sin nya vän i det andra hörnet. Tom blåste röken åt sidan, sedan han blossat en liten stund, och tog en öfversigt af sin vän. ,Han tycks ej vårda. sig det minsta om sin klädsel, tänkte Tom, men hur elegant är han ändå icke! Hvilken gentil karl han är ln