Från alla sidor finna vi oss således bedragna i vår förväntan. Om, med kännedom om de båda första ståndens tendenser, det icke förefaller oss underligt att de genast remitterade propositionen till behandling i statsutskottet; förundrar oss dock ännu mindre det missnöje och den ovilja, hvarmed den emottogs och diskuterades i borgareoch bondestånden. De stora statsanslag, som vid värtiden beviljades af Rikets Ständer, egde nationens lifligaste sympatier, dels derföre att kriget ännu hade en fullkomligt obekant framtid, dels derföre att man hyste den tro, det Sverge icke skulle annat än för en ganska kort tid kunna bibehålla neutraliteten. Anslagssummorne voterades också då lika mycket af politisk klokhet, som af fosterlandskänslan, lika mycket af förståndet, som af hjertat. Propositionen uppgaf äfven att den svenska armåens krigsmateriel i många fall behöfde förstärkoving, och man drog icke ens ett enda ögonblick i betänkande att bevilja hvad regeringen dertill begärde. Men helt annorlunda är det nu. I samma stund, som regeringen fortfarande qvarhäller sig i sin beslöjade ställning, kan man icke bedöma densamma oeh dess behofver från någon annan synpunkt, än från den neutrala, som den officielt intagit. Nåväl, är denna ställniog på något sätt hotad? Alldeles icke. Vestmakterna hafva på det mest förekommande sätt respekterat den, och Ryssland har icke ens kunnat röra sig ifrån stället. Hvad hafva vi då att frukta? Kanske att vestmakterna och Ryssland in stundande sommar skola handla annorledes. Af hvad skäl det? Vestmakterna äro nu, till följe af segrarne vid Bomarsund och Sebastopol, mäktigare än de varit hitintills och behöfva oss mindre. Ryssland deremot är svagare — och förmår mindre. Hade den kongl. propositionen motiverat behofvet ef ökade anslag med nödvändigheten att ytterligare förstärka armeens materiel, skulle vi ha varit de första som biträdt den; men materielen mäste välredan vara tillräcklig, efter man ej hör ett ord derom. I fall vestmakterna till nästa är fullfölja kriget i Östersjön på samma sätt som i år, så aktas vår neutralitet säkerligen utan allt bråk. I den händelse fred ingås under vintern, försvinner neutraliteten deremot af sig sjelf. Skulle återigen vestmakterna till nästa år komma att gå tillväga mera beslutsamt än hvad de hitintills gjort, och vär neutralitet komma i något slags beknip, hvarur diplomatien icke kan jemka den, sä bafva vi krig, i hvilket fall det stora kreditivet till en början och Rikevws Ständer slutligen äro att tillgå, Red. af Ö. C. har, med uppriktigt förtroende till det passionsfria förständ och den varma fosterlandskärlek, som leder Sverges öden, äfvensom på grund af vestmakternas tvetydiga overksamhet i Östersjön, försvarat det hitintills följda systemet. Men om den tystnad, som etyrelsen vid början af förvecklingarne iakttog, äfven egde ett visst försvar i händelsernas egen obestämda karakter, så blir, sedan händelserna sjelfva Jagt flera afgjorda fakta bakom sig, och som nu mäste vara fallet, densamma icke mindre oklok än särande: oklok i två afseenden, emedan den åä ena sidan gör regeringen misstänkt inför det allmänna omdömet och, å den andra sidan, förlamar och nedstämmer fosterlandskänslans förtrö stan på sig sjelf: sårande, derföre, att den, så ihärdigt iakttagen som hos oss, väl egentligen icke kan bevisa nägot annat, än att styrelsen anser att frågan om den rol Sverge spelar till utländska makter, alls icke angär oss, derföre att vi sakna en tillbörlig interpellationsrätt i grundlagen. Allt sedan neutralitetsförklaringen afgafs — och hvarom underrättelsen först kom Sverge tillhanda genom utländska journaler — har styrelsen icke lättat på förlåten förrän nu, då den endäst lyfter på så stor flik, som kan behöfvas, för att sticka ut hufvudet och förklara, att den behöfver mera penningar: Vi äro öfvertygade, att de vid början af riksmötet gjorda anslag på ett klokt och redligt sätt blifvit använda; vi erkänna äfven gerna, att alla väpnade demonstrationer, som under denna sommar verkställts icke varit större, än hvad landets ära och ställning för ögonblicket tarfvade; men allt detta bevisar icke att nationen skall lemna nya medel för enahanda operationer till nästa är. Ar det föröfrigt afsigten, att under alla omständigheter iakttaga neutraliteten, så innebär det en stor inkonseqvens, emedan neutraliteten är upphäfd i samma stund den hotas eller angripes. Ett krig, — helt simpelt bara för neutralitetens upprätthällande, vore, i sanning, ett krig endast om päfvens skägg, och vi tro ej att landet derföre vill eller bör offra en enda skilling. ÖSTERSJÖN. — Engelska örlogs-ångskonerten Albion om 4 kanoner, kommande från Ledsunds båk, inpasserade vid Furusund i går e. m. kl. 3, 25, samt ankrade på Trälhafvet i går afton kl. 6, 15. — De på Helsingörs redd liggande franska örlogsskepsen ha den 2 dennes pr telegraf erhållit order att tillsvidare qvarstanna der. — Det svenska skruflinieskeppet Carl XIV låg, enligt danska blad, den 4 Okt. för ankar i Stora Belt utanför Nyborg. Från Helsingborg skrifves den 6 Oktober: De franska örlogsfartyg, som varit på hemvägen från Östersjön och af hvilka linieskeppen Trident och Duperrå,, fregatterna Algerie,, Persverance, samt korvetten Licorne, icke hunnit längre än till Helsingörs redd, hafva fått kontraorder, för att återvända till Östersjön. Samma kontraorder skall från Nyborg meddelats och metdelas de franska skepp, som tagit väg genom Stora Belt, och hvilka till en början skola taga station i Kiel. En fransk ångare har blifvit skickad nordpå, för att inhemta och återkalla de skepp, som redan hunnit ut i Kattegat, och en order i samma akt och mening har likaledes blifvit afskickad till de franska fartyg, som kastat ankar vid Langeland. Enligt en underrättelse från Hamburg hafva dessa order utgått från amiral Parseval, hvilken med sitt chefsskepp anländt till Kiel, och officerarne skola derstädes öppet försäkrat, det meningen vore att åter förena sig med Napier. EEE UTRIKES Med södra posten ha vi i dag erhållit danska blad af den 7 dennes. Ur Berlingske Tidende meddela vi följande telegrafunderrättelser :