Namnet var icke smickrande, men ej oförtjent. Då jag var vid din ålder, unga Tomp, sade Bounderby, var jag punktlig, eller fick jag ingen middag. När ni var vid min ålder,, svarade Tom, shade ni ej en oriktig balans att summera ihop igen och hade ej heller sedan att kläda om er till middagen., Det är ej värdt att tala om den saken nu, sade Bounderby. Nå, så börja inte då sjelf ! mumlade Tom. Mrs Bounderby, sade Harthouse, som fullkomligt hört denna halfhögt förda dialog, ner brors ansigte förefaller mig bekant. Kan jag ha sett honom utomlands? Eller i någon offentlig skola måhända ?, Nej, svarade hon, med lifligt intresse, han har aldrig varit utomlands och har fått sin uppfostran här hemma. Tom, min vän, jag håller på och berättar för mr Harthouse att han aldrig sett dig utomlands. Har ej haft den lyckan, sir,, sade Tom. Det fanns litet nog hos honom som kunde lifva hennes ansigte, ty han var en surmulen ung herre och sträf i sitt sätt äfven mot henne. Så mycket ensligare måtte henn:s hjerta känt sig, och så mycket större måste hennes behof varit af någon annan varelse att egna det åt. Så mycket mera är denna valp den enda varelse hon någonsin brytt sig omp, tänkte mr James Harthouse. Så mycket mera, så mycket mera., Både i sin systers närvaro och sedan hon lemnat rummet, gjorde sig valpen ingen möda att dölja sitt förakt för Bounderby, när han kunde öfverlemna sig deråt, utan att denne sjelfständige man såg det, genom att göra grimacer och plira med ögonen. Utan att besvara dessa telegrafiska meddelanden, uppmuntrade honom mr Harthouse mycket under